Döm om min förvåning när jag igår kollade på Bloodsport, Newt Arnolds fightingklassiker från nittnaåttiåtta med Jean-Claude Van Damme i huvudrollen, och ser ingen mindre än Forest Whitaker som någon sorts militärpolisvariant i en av birollerna.
Det var coolt. Han var grym.
2008-12-29
2008-12-17
Meng jelp, la!
Här sitter man va. Man vill köpa en spis, va. Beggad.
Sen visar det sig att lägenheten man köpt bara har enfas draget till köket. Det tar en hel dag att få reda på om spisen går att koppla till 1-fas eller inte. Det gör den.
"Däremot", säger nissen på den tyska spistillverkarens tekniska avdelning, "krävs det att säkring och ledningar klarar 10500 Watt."
"Aha", tänkte jag och började ringa alla som kunde tänkas veta om ledningar och säkring gör det. Inte fan gör de det, blir svaret. Det visar sig dessutom att 10500 W är alldeles förskräckligt mycket effekt. Vi pratar ASMYCKET.
Jag fick tag på en av elektrikerna som jobbar med förvaltningen av huset jag ska flytta till. Han sade något i stil med "kör hårt, går den att köra på enfas, då är det lungan-pungan".
Beskeden jag har fått från olika håll är inte helt entydiga.
Det här når ju kanske två personer, men ändå - vet någon om det går att installera en Siemens HL448201X på en elinstallation från ungefär 60-talet - alltså enfas - om säkringen är på 20A?
Eller börjar mina kablar att brinna när jag kokar upp tevatten?
Sen visar det sig att lägenheten man köpt bara har enfas draget till köket. Det tar en hel dag att få reda på om spisen går att koppla till 1-fas eller inte. Det gör den.
"Däremot", säger nissen på den tyska spistillverkarens tekniska avdelning, "krävs det att säkring och ledningar klarar 10500 Watt."
"Aha", tänkte jag och började ringa alla som kunde tänkas veta om ledningar och säkring gör det. Inte fan gör de det, blir svaret. Det visar sig dessutom att 10500 W är alldeles förskräckligt mycket effekt. Vi pratar ASMYCKET.
Jag fick tag på en av elektrikerna som jobbar med förvaltningen av huset jag ska flytta till. Han sade något i stil med "kör hårt, går den att köra på enfas, då är det lungan-pungan".
Beskeden jag har fått från olika håll är inte helt entydiga.
Det här når ju kanske två personer, men ändå - vet någon om det går att installera en Siemens HL448201X på en elinstallation från ungefär 60-talet - alltså enfas - om säkringen är på 20A?
Eller börjar mina kablar att brinna när jag kokar upp tevatten?
2008-12-13
Everything you say...
... can and will be used against you.
Det är väl ungefär kontentan av Bodströms datalagringslag. Allt du gör elektroniskt i vardagen blir plötsligt ett potentiellt bevis om du i framtiden skulle råka begå ett brott.
Poliserna och juristerna tycker att det här är grymt bra. Silbersky eller någon annan sade i en intervju att en mycket stor del av alla brottsmål nuförtiden innehåller bevisning i form av elektroniska spår från mobiltrafik och dylikt. Hur fan fick de fast någon alls innan DNA och mobiler?
Nu måste vi alla skaffa anonyma kontantkort till mobilerna och skramla IP-adresserna.
Det är väl ungefär kontentan av Bodströms datalagringslag. Allt du gör elektroniskt i vardagen blir plötsligt ett potentiellt bevis om du i framtiden skulle råka begå ett brott.
Poliserna och juristerna tycker att det här är grymt bra. Silbersky eller någon annan sade i en intervju att en mycket stor del av alla brottsmål nuförtiden innehåller bevisning i form av elektroniska spår från mobiltrafik och dylikt. Hur fan fick de fast någon alls innan DNA och mobiler?
Nu måste vi alla skaffa anonyma kontantkort till mobilerna och skramla IP-adresserna.
2008-12-04
Mao, Stalin och Kennedy
Ett problem vi har nu är bristen på visionärt ledarskap. Jag tror att en nisse som Obama, som predikar istället för att diskutera ersättningsnivåer, kan behövas i Sverige med. Någon som får alla som bor i landet att samlas en smula i andanom. Att känna, det här är vi, vi har det så här, fastän vi egentligen vill ha det så här. En visionär, som har en vacker bild i huvudet, och som kan förmedla den. Ett gemensamt mål alla kan komma överens om.
Andra visionärer är de ledare som har skapat stora saker. Det kan handla om att byta riktning på en flod, döda alla sparvar i ett land eller flyga till månen i en korv av järn.
Jag tycker att vår sjukt uppblåsta finanskris föranleder något liknande. Det enda sättet att vända nedgången verkar ju vara att konsumera mer, att bygga mer, att sälja mer - att helt enkelt inte låtsas om att solen har gått ned. Då får vi in mer skatt och färre arbetslösa.
Till visionen! Staten ska starta ett enormt företag i miljöbranschen. Det ska bedriva spjutspetsforskning inom miljöteknik och suga upp så mycket kompetens som möjligt från döende industrier. Ni vet vilka jag menar.
(Att mycket av ekonomiska fluktuationer handlar om psykologi förtigs och alla tiger defaitistiskt still. Pressen, som i stort styr det gemensamma tänkandet i dagens Sverige, verkar skita i att de har ett ansvar. De granskar inte längre, de regerar bakom kulisserna.)
Andra visionärer är de ledare som har skapat stora saker. Det kan handla om att byta riktning på en flod, döda alla sparvar i ett land eller flyga till månen i en korv av järn.
Jag tycker att vår sjukt uppblåsta finanskris föranleder något liknande. Det enda sättet att vända nedgången verkar ju vara att konsumera mer, att bygga mer, att sälja mer - att helt enkelt inte låtsas om att solen har gått ned. Då får vi in mer skatt och färre arbetslösa.
Till visionen! Staten ska starta ett enormt företag i miljöbranschen. Det ska bedriva spjutspetsforskning inom miljöteknik och suga upp så mycket kompetens som möjligt från döende industrier. Ni vet vilka jag menar.
- Ett bra sätt att spendera stimulansmiljarder - svårt att kalla det slöseri
- Ger nya jobb och tillvaratar kompetens
- Ger hela samhället och industrin en skjuts i rätt riktning inför en omställning som ändå måste göras
- Kan säljas av när det bär sig
(Att mycket av ekonomiska fluktuationer handlar om psykologi förtigs och alla tiger defaitistiskt still. Pressen, som i stort styr det gemensamma tänkandet i dagens Sverige, verkar skita i att de har ett ansvar. De granskar inte längre, de regerar bakom kulisserna.)
2008-11-25
Nu har jag gjort mitt.
Nu har jag gjort mitt för miljön. Jag har köpt en maskin som kommer att rädda jorden.
Jag kan nu fästa samman två till tre, kanske rent av fyra, pappersark – utan att använda en enda häftklammer!
Nu ska jag bara köpa ett hålslag som gör virtuella hål. Eller kanske ett som som gör IRL-hål, men även rättvisemärkt biogas av konfettin.
Jag kan nu fästa samman två till tre, kanske rent av fyra, pappersark – utan att använda en enda häftklammer!
Nu ska jag bara köpa ett hålslag som gör virtuella hål. Eller kanske ett som som gör IRL-hål, men även rättvisemärkt biogas av konfettin.
2008-11-24
Hej.
Idag är det vinter, vilket fyller mitt hjärta med blid och livlig värma. Igår företog jag och frun en promenad som var grym. Snön låg jungfrulig och vit på blåbärsris och gran, alla ljud dämpades sådär trivsamt och joggarna i Stadsskogen bar dagen till ära skidor på sina fötter.
Här är luften centralvärmetorr och mina balansorgan är just denna måndagsmorgon inställda på "lätt yrsel".
Idag ska jag stjäla fakta av doktor Hugosson och plantera dem här. När de har grott väntar jag mig en revolution av det blodigare slaget.
I hela Sverige finns det 19 - nitton! - herrekiperingar som inte tillhör en kedja. Det säger jag med anledning av att Gränby håller på att bygga ut, att ingen handlar på gallerian i H-Centrum och att det byggs en galleria till i Stadshuset, trots att det överslagsräknat redan finns 5 i centrala Uppsala, vars centrum redan är ett dåligt skämt.
Vi kan ju inte gärna ställa handeln till svars, men väl stadsplanerarna. Svara, era jävlar.
Här är luften centralvärmetorr och mina balansorgan är just denna måndagsmorgon inställda på "lätt yrsel".
Idag ska jag stjäla fakta av doktor Hugosson och plantera dem här. När de har grott väntar jag mig en revolution av det blodigare slaget.
I hela Sverige finns det 19 - nitton! - herrekiperingar som inte tillhör en kedja. Det säger jag med anledning av att Gränby håller på att bygga ut, att ingen handlar på gallerian i H-Centrum och att det byggs en galleria till i Stadshuset, trots att det överslagsräknat redan finns 5 i centrala Uppsala, vars centrum redan är ett dåligt skämt.
Vi kan ju inte gärna ställa handeln till svars, men väl stadsplanerarna. Svara, era jävlar.
2008-10-01
Snobbism är grymt gott
Jag blev lite lycklig i somras när jag kom till Konsum i Nybro och hittade billig Pemosanost, även om det känns lite lyteskomiskt.
Jag blev glad idag också, när Evelina kom tillbaka till samma affär
och såg att de hade gjort en ny skylt. Jävla billigt, förresten. Kanske kinagift i.
Jag blev glad idag också, när Evelina kom tillbaka till samma affär
och såg att de hade gjort en ny skylt. Jävla billigt, förresten. Kanske kinagift i.
2008-09-29
Hösttripping
Snackade med någon om det där härliga med att gå upp riktigt tidigt på morgonen. Jag får någon sorts nyttig kruskafrisk känsla i kroppen, känner mig redo att crosschecka dagens eventuella motgångar och DN läses extra noga. Ganska ofta så noga att jag lika gärna hade kunnat sova en timme till.
Idag insåg jag att den där härliga gamla fina lutherska känslan man får på morgonen är ytterst säsongsavhängig. Det är en sommarkänsla. På vintern när man vaknar före klockan halv tio brister man omedelbart ut i okontrollerad gråt.
Idag insåg jag att den där härliga gamla fina lutherska känslan man får på morgonen är ytterst säsongsavhängig. Det är en sommarkänsla. På vintern när man vaknar före klockan halv tio brister man omedelbart ut i okontrollerad gråt.
2008-09-26
Bland gårdakvarnar och gamla kärringar
Det finns en butik i Uppsala som det är ett litet stycke humor att besöka. Lutis. Det är helt fantastiskt att komma in där någon gång på förmiddagen och se hur gamla knarrar och tanter kommit ur sina virkade tofflor och masat sig åstad för att köpa sitt lungmos, sin koloritsoja och sin kupongleverkorv. Det är som att stiga in i en annan värld, en värld där ingen är under tusen år gammal och allt rör sig i ultrarapid.
Väntar man till eftermiddagen, då är de kvar, jag fattar inte hur de kan handla så länge. Dessutom är det studenter där då. I lustiga byxor och med varsitt paket mjölk.
Väntar man till eftermiddagen, då är de kvar, jag fattar inte hur de kan handla så länge. Dessutom är det studenter där då. I lustiga byxor och med varsitt paket mjölk.
2008-09-25
Ett rymdäventyr
Behold! Jag skiter i att jag kanske inte tog en klump av de häringa ratingpoängen på sportsligast möjliga sätt, men vaffan. I´m there, baby! Det tog några år.
Tack till alla som spelat kasst. Tack till Jon för att du gav upp för några dagar sedan. Tack.
Tack till alla som spelat kasst. Tack till Jon för att du gav upp för några dagar sedan. Tack.
Café Rommel
Jag älskar Sveriges Radio P1. Idag sände de ett reportage från Café Rommel några mil från el-Alamein.
2008-09-11
Thomas Bodström
Jag har alltid tyckt att Thomas Bodström verkar skum. Av någon anledning skulle det inte förvåna mig om han en dag framför kamerorna slet av sig sin mask och visade sig vara någon form av människoätande rymdödla. Sedan skulle han berätta att han och hans gelikar nu besitter alla maktpositioner i världen utom de i Togo, för ingen bryr sig ändå om vad Togoleserna tar sig för.
2008-09-10
Stor stark + B&W 99:-
Har haft svårt att koncentrera mig på sistone, så jag ber om ursäkt på förhand om det här plötsligt avbryts i mitten eller bara framstår som svammel. Eller vaffan, man ska aldrig ursäkta sig. Så jag ursäktar mig inte för att jag kanske svalt en lite större del av bloggosfären under de senaste dagarna än vad som är ursäktligt, men du är ändå inte min riktiga morsa, så håll käften.
Just nu är jag lite rädd. Gå in och häng lite på debattdelen av nätet, till exempel i kommentarfälten under kvällstidningarnas mest snaskiga artiklar. Gå därifrån vidare ut i bloggosfären (det finns behändiga länkar!) och kanske Newsmill (som kan vara ganska underhållande, men kanske inte gör så mycket mer för mänskligheten). Det finns inte en jäkel som nyanserar sig mer än ja/nej, bra/dåligt, liv/död osv. Det är lite skumt att det blir så i en värld av gråskalor.
Den senaste grejen har varit kul - någon lade upp förundersökningen inför Arbogarättegången som torrent. Pirate Bay fick skulden och alla är in till döden för eller emot hela skiten. Antingen utgår man från att den enda anledningen att någon vill göra lägga upp skiten (3 500 sidor) är att denne någon sitter och tar på sig själv till obduktionsbilder av mördade barn (som finns på ett par av sidorna och var den journalistiska krok som drog igång debatten). Resten verkar mena att demokrati var en chimär innan Internet fanns och att det på intet sätt går att hänvisa till de mördade barnens föräldrarnas känslor när man påstår att förundersökningen inte borde spridas. Alla diskuterar olika saker utifrån olika förutsättningar och vinklar samtidigt och alla skriver känslosamt och i affekt. Det är ju skitkul om man gör det i underhållningssyfte, men om man debatterar utan bakgrundskunskaper är det halvsmart.
Ja, det är bra att folk har rätt att läsa förundersökningar och domar, men det är synd om föräldrarna. Att vissa delar av världen är obehaglig för vissa är dock inte automatiskt grund för att förändra den och ja, det kan tyckas onödigt att en massa offentliga dokument sprids på nätet, den naturliga trögheten i att man måste ta sig till myndigheten, pynta för kopiering och vänta en massa för att få papprena fyller en funktion.
Men iallafall, det är liksom den här myllrande galaxen av åsikter och överflödig information som är det nuvarande Internet. Det är aldrig likadant två gånger och ser helt annorlunda ut om man bara flyttar sig en smula och ser på det ur en annan vinkel. Det är polsk riksdag och dagcentret Soltrumman i ett och tydligen hoppet för demokratin och det är framtiden.
Fan vad jag HATAR debattstormar.
Just nu är jag lite rädd. Gå in och häng lite på debattdelen av nätet, till exempel i kommentarfälten under kvällstidningarnas mest snaskiga artiklar. Gå därifrån vidare ut i bloggosfären (det finns behändiga länkar!) och kanske Newsmill (som kan vara ganska underhållande, men kanske inte gör så mycket mer för mänskligheten). Det finns inte en jäkel som nyanserar sig mer än ja/nej, bra/dåligt, liv/död osv. Det är lite skumt att det blir så i en värld av gråskalor.
Den senaste grejen har varit kul - någon lade upp förundersökningen inför Arbogarättegången som torrent. Pirate Bay fick skulden och alla är in till döden för eller emot hela skiten. Antingen utgår man från att den enda anledningen att någon vill göra lägga upp skiten (3 500 sidor) är att denne någon sitter och tar på sig själv till obduktionsbilder av mördade barn (som finns på ett par av sidorna och var den journalistiska krok som drog igång debatten). Resten verkar mena att demokrati var en chimär innan Internet fanns och att det på intet sätt går att hänvisa till de mördade barnens föräldrarnas känslor när man påstår att förundersökningen inte borde spridas. Alla diskuterar olika saker utifrån olika förutsättningar och vinklar samtidigt och alla skriver känslosamt och i affekt. Det är ju skitkul om man gör det i underhållningssyfte, men om man debatterar utan bakgrundskunskaper är det halvsmart.
Ja, det är bra att folk har rätt att läsa förundersökningar och domar, men det är synd om föräldrarna. Att vissa delar av världen är obehaglig för vissa är dock inte automatiskt grund för att förändra den och ja, det kan tyckas onödigt att en massa offentliga dokument sprids på nätet, den naturliga trögheten i att man måste ta sig till myndigheten, pynta för kopiering och vänta en massa för att få papprena fyller en funktion.
Men iallafall, det är liksom den här myllrande galaxen av åsikter och överflödig information som är det nuvarande Internet. Det är aldrig likadant två gånger och ser helt annorlunda ut om man bara flyttar sig en smula och ser på det ur en annan vinkel. Det är polsk riksdag och dagcentret Soltrumman i ett och tydligen hoppet för demokratin och det är framtiden.
Fan vad jag HATAR debattstormar.
2008-09-02
Förra veckan besökte jag för första gången i mitt snart 30-åriga liv den Kungliga Operan. Det var ganska fantastiskt. Jag är en av dem som känslomässigt påverkas väldigt mycket av musik, så jag satt följaktligen häpen, gåshudad och gråtfärdig och gapskrattade.
Opera som konstform bär sig inte värst bra längre, särskilt inte som man envisas med att spela den i ett jättelikt hus av guld i Sveriges schangdåblaste kvarter. Föreställningarna subventioneras ganska kraftigt. Säkert är det delvis därför de besöks av en väldigt heterogen publik. Vissa går väl bara för att de gillar det, men man får känslan av att många gör det för att det tillhör allmänbildningen. För att opera på något vis skulle vara den renaste och mest fulländade yttringen av västerländsk musikalisk kultur. Man borde, liksom.
På de små balkongerna närmast scenen sitter ingen alls, tänkte jag besviket. Helst skulle ju en uttråkad kung sitta där, som med sin vinkel på nacken kunde få recensenter att helt göra ner eller ohämmat hylla föreställningen.
Men vänta. Där sitter ju... Herman Lindqvist. Uttryckslös och blasé med rojalistfrisyren i ordning. Lite som en kung.
I pausen pratas det om Herman Lindqvist. Om att Herman Lindqvists fru ser likadan ut som Herman Lindqvist. Om Herman Lindqvists böcker. Om kritiken mot Herman lindqvist som historiker.
Det känns lite som att det var så här det måste har varit förr, när Gustav iii byggde den första operan. Man står fortfarande och sneglar mot kändisar. Man beblandar sig.
Efter pausen togr Herman Lindqvist av sig sin dubbelknäppta kavaj och lutade sig fram mot räcket för att se bättre. Jag slappnade av i stolen, tryggt förvissad om att jag lugnt kunde tycka att det var bra.
Opera som konstform bär sig inte värst bra längre, särskilt inte som man envisas med att spela den i ett jättelikt hus av guld i Sveriges schangdåblaste kvarter. Föreställningarna subventioneras ganska kraftigt. Säkert är det delvis därför de besöks av en väldigt heterogen publik. Vissa går väl bara för att de gillar det, men man får känslan av att många gör det för att det tillhör allmänbildningen. För att opera på något vis skulle vara den renaste och mest fulländade yttringen av västerländsk musikalisk kultur. Man borde, liksom.
På de små balkongerna närmast scenen sitter ingen alls, tänkte jag besviket. Helst skulle ju en uttråkad kung sitta där, som med sin vinkel på nacken kunde få recensenter att helt göra ner eller ohämmat hylla föreställningen.
Men vänta. Där sitter ju... Herman Lindqvist. Uttryckslös och blasé med rojalistfrisyren i ordning. Lite som en kung.
I pausen pratas det om Herman Lindqvist. Om att Herman Lindqvists fru ser likadan ut som Herman Lindqvist. Om Herman Lindqvists böcker. Om kritiken mot Herman lindqvist som historiker.
Det känns lite som att det var så här det måste har varit förr, när Gustav iii byggde den första operan. Man står fortfarande och sneglar mot kändisar. Man beblandar sig.
Efter pausen togr Herman Lindqvist av sig sin dubbelknäppta kavaj och lutade sig fram mot räcket för att se bättre. Jag slappnade av i stolen, tryggt förvissad om att jag lugnt kunde tycka att det var bra.
2008-08-11
FRA
När jag tittar i min bloggert just nu fylls jag av äckel. Vad mycket reaktionärt och puttrigt liberalt skit jag spyr ur mig hela tiden. Kanske är det för att så mycket som händer bemöts med känsloargument som blir direkt kontraproduktiva. I alla fall mot mig, eftersom jag tydligen blir så upprörd. Jag kanske borde lägga fram ett manifest som förklarar mina allmänna ståndpunkter eller något innan jag utgjuter mig. Vi kan börja med den första - och viktigaste.
1. Stoppa valfriheten.
Den gäller ganska mycket och grundar sig i att människan är svag. Svag och girig, egoistisk, blodtörstig och ond. Den ska inte appliceras på allt, då blir det ganska tråkigt.
Jag sitter på jobbet och kan inte skriva fler ståndpunkter, men jag ska skriva att jag ska bli mer sokratisk, tror jag. Jag ska börja argumentera med frågor.
FRA-grejen, tixempel, kan man ju inte argumentera om utan en massa frågor. Kanske så här:
1. Närmar vi oss ett övervakningssamhälle i skrämmande takt?
2. Bidrar FRA-lagen till det allmänna övervakandet?
3. Är världen snäll och fin och Sverige helt ohotat?
4. Om så är fallet: är vi säkra på att läget kommer att bestå, så att vi tryggt kan demontera gamla spionorganisationer?
5. Behövs spaningen som FRA håller på med?
6. Om ja, vilka uppoffringar är den värd?
7. Kan man lita på att de inte ströspanar på Svennebanan? Jag skulle antagligen göra det.
8. Kan det någonsin vara försvarligt att bara ålägga privata företag att spara all kommunikation de har hand om och förmedla den till en myndighet? Vem pyntar?
9. Måste eventuell spaning styras av lagstifting, eller ska den vara fri och otyglad?
10. Ger inte hela begreppet neutralitetspolitik en rutten smak i munnen?
Nåt sånt.
Den här underhållande krönikan i ämnet FRA bör läsas, dels för att den är en studie i människans natur, dels för att den mig veterligen är den första som lyckas sammankoppla FRA med bajs. Det tycker vi om. Bajskopplingar är alltid kul. Sen blir det som ett litet extraskämt att jag länkar till Liza Marklund. Dessutom är den liksom en kommentar till frågan i punkt sju.
http://www.expressen.se/kronikorer/lizamarklund/1.1259696/liza-marklund-bajsmannen-pa-fra-ser-dig
Hm, webbläsaren är omodern, kan inte länka, förlåt mister Grötmyndig.
God dag, på er.
1. Stoppa valfriheten.
Den gäller ganska mycket och grundar sig i att människan är svag. Svag och girig, egoistisk, blodtörstig och ond. Den ska inte appliceras på allt, då blir det ganska tråkigt.
Jag sitter på jobbet och kan inte skriva fler ståndpunkter, men jag ska skriva att jag ska bli mer sokratisk, tror jag. Jag ska börja argumentera med frågor.
FRA-grejen, tixempel, kan man ju inte argumentera om utan en massa frågor. Kanske så här:
1. Närmar vi oss ett övervakningssamhälle i skrämmande takt?
2. Bidrar FRA-lagen till det allmänna övervakandet?
3. Är världen snäll och fin och Sverige helt ohotat?
4. Om så är fallet: är vi säkra på att läget kommer att bestå, så att vi tryggt kan demontera gamla spionorganisationer?
5. Behövs spaningen som FRA håller på med?
6. Om ja, vilka uppoffringar är den värd?
7. Kan man lita på att de inte ströspanar på Svennebanan? Jag skulle antagligen göra det.
8. Kan det någonsin vara försvarligt att bara ålägga privata företag att spara all kommunikation de har hand om och förmedla den till en myndighet? Vem pyntar?
9. Måste eventuell spaning styras av lagstifting, eller ska den vara fri och otyglad?
10. Ger inte hela begreppet neutralitetspolitik en rutten smak i munnen?
Nåt sånt.
Den här underhållande krönikan i ämnet FRA bör läsas, dels för att den är en studie i människans natur, dels för att den mig veterligen är den första som lyckas sammankoppla FRA med bajs. Det tycker vi om. Bajskopplingar är alltid kul. Sen blir det som ett litet extraskämt att jag länkar till Liza Marklund. Dessutom är den liksom en kommentar till frågan i punkt sju.
http://www.expressen.se/kronikorer/lizamarklund/1.1259696/liza-marklund-bajsmannen-pa-fra-ser-dig
Hm, webbläsaren är omodern, kan inte länka, förlåt mister Grötmyndig.
God dag, på er.
2008-08-03
Ånej, den ekologiska mjölken blir dyrare!!
Det håller på att bli brist på ekologisk mjölk. Efterfrågan är enorm. Det är inte så konstigt, står man i butiken och känner att man för bara någon krona extra kan göra en liten insats, dra ett litet strå till någon stack, så gör man ju det.
Ibland önskar jag att man hade en djupare analys att tillgå, bara.
Tillbringade en vecka på landet, på en plats där bönder vistas. Såg på nära håll både ekologisk och icke-ekologsk mjölkproduktion. En av de viktigare skillnaderna mellan ekologisk produktion och traditionell är att bönderna inte får bespruta gräset som kossorna ska äta för att bli av med ogräs. De kör istället över fälten med en ogräsharv - eller vad fasen det hette.
En vanlig bonde kör över sitt fält en gång och spyr ut ett bekämpningsmedel, som säkert inte är så nyttigt. Skönt att slippa det, tänker man. Problemet är att ekobonden tydligen måste köra kanske fem gånger med den där harvmojängen för att uppnå samma resultat som den vanliga miljöhatande bonden. Med en stor jäkla traktor. Det är inte så jäkla miljövänligt. Alls. Tvärt om.
Dessutom producerar ekokorna mindre mjölk än vanliga, vilket följaktligen kräver att fler kor hålls inspärrade. Fler kor äter mer, vilket kräver fler och större fält som ska ogräsharvas, alltså fler traktorvändor; fler kor producerar mer metangas, kräver fler transporter, osv, osv.
Jag blir milt irriterad när jag träffar folk som får något lite överlägset i blicken när de berättar att de minsann väljer ekologisk mjölk och ser ut som om de på allvar tror att de personligen räddar världen. Problemet är ju att man sällan känner till regelverket bakom produktionen i detalj.
Det finns ju bra och viktiga saker med ekomjölk. Ekokossorna har till exempel lite mer plats att traska runt på än de vanliga kossorna. Det är möjligen bara det anledning nog att köpa ekomjölk. Men någon sorts klimatmärkning kanske vore på sin plats.
Ibland önskar jag att man hade en djupare analys att tillgå, bara.
Tillbringade en vecka på landet, på en plats där bönder vistas. Såg på nära håll både ekologisk och icke-ekologsk mjölkproduktion. En av de viktigare skillnaderna mellan ekologisk produktion och traditionell är att bönderna inte får bespruta gräset som kossorna ska äta för att bli av med ogräs. De kör istället över fälten med en ogräsharv - eller vad fasen det hette.
En vanlig bonde kör över sitt fält en gång och spyr ut ett bekämpningsmedel, som säkert inte är så nyttigt. Skönt att slippa det, tänker man. Problemet är att ekobonden tydligen måste köra kanske fem gånger med den där harvmojängen för att uppnå samma resultat som den vanliga miljöhatande bonden. Med en stor jäkla traktor. Det är inte så jäkla miljövänligt. Alls. Tvärt om.
Dessutom producerar ekokorna mindre mjölk än vanliga, vilket följaktligen kräver att fler kor hålls inspärrade. Fler kor äter mer, vilket kräver fler och större fält som ska ogräsharvas, alltså fler traktorvändor; fler kor producerar mer metangas, kräver fler transporter, osv, osv.
Jag blir milt irriterad när jag träffar folk som får något lite överlägset i blicken när de berättar att de minsann väljer ekologisk mjölk och ser ut som om de på allvar tror att de personligen räddar världen. Problemet är ju att man sällan känner till regelverket bakom produktionen i detalj.
Det finns ju bra och viktiga saker med ekomjölk. Ekokossorna har till exempel lite mer plats att traska runt på än de vanliga kossorna. Det är möjligen bara det anledning nog att köpa ekomjölk. Men någon sorts klimatmärkning kanske vore på sin plats.
2008-08-01
Ett grönt vacuum
Tystnaden och lugnet har lägrat sig över Sommarro. Det var partiell solförmörkelse för nån timme sedan, jag försökte lyssna på världen genom köksfönstret för att se om den tystande så där som den kan göra då. "Kanske lite", tänkte jag. Sen märkte jag att det inte är en käft hemma i hela huset, bilar åker förbi blott sällan och bara enstaka gamla tanter går med hund i stadsskogen. Det var precis lika öde före som efter detta universums mest haussade astronomiska fenomen, som påverkade ingen.
Det uppstår någon sorts vemodig känsla på sommaren. Den borde ju vara glädjens och livets återvändande till människohjärtat, tänker jag. Alla borde leva upp.
Just nu får jag intrycket av att folk väljer att leva upp någon annanstans. Att där vi är nu inte duger. Det verkliga livet pågår alltid annorstädes. Det finns alltid något annat vi vill göra, någon annan vi vill vara. Är man inte nöjd eller tillåts man inte vara nöjd?
I övrigt, grym sommar, inte bara för att sommaren innebär frånvaro av höstdepressioner.
Det uppstår någon sorts vemodig känsla på sommaren. Den borde ju vara glädjens och livets återvändande till människohjärtat, tänker jag. Alla borde leva upp.
Just nu får jag intrycket av att folk väljer att leva upp någon annanstans. Att där vi är nu inte duger. Det verkliga livet pågår alltid annorstädes. Det finns alltid något annat vi vill göra, någon annan vi vill vara. Är man inte nöjd eller tillåts man inte vara nöjd?
I övrigt, grym sommar, inte bara för att sommaren innebär frånvaro av höstdepressioner.
Confiture & café
Till lunchkaffet idag åt jag en smörgås (en skiva tjeckiskt bröd som legat i frysen sedan Pragsemestern), på vilken jag applicerat dels ett lager vanligt matlagningsmargarin (ytan på margarinblocket hade gulnat, vilket var lite oaptitligt - men säkerligen ofarligt), och dels ett lager apelsinmarmelad, vilken bar det osedvanligt löjliga namnet Rhapsodie de Fruit. På etiketten står att läsa att den innehåller en "Hög Halt Av Frukt" och är importerad från Frankrike.
Marmeladen uppvisade en lätt grynig kvalitet. Grynighet är en egenskap jag inte alls uppskattar hos marmelad. Inte heller hos sylt. Kanske uppskattar jag inte egenskapen grynighet över huvud taget, inte hos något livsmedel alls.
Det var nästan så att jag skrapade bort den franska fruktrapsodin och ersatte den med ett lager apelsinmarmelad av billigare fabrikat, eftersom jag hade sett att en sådan burk stod längre in på kylskåpshyllan.
Kaffet blev lite för svagt, men är inte slut än. Jag väntar på den perfekta konsumtionspunkten på temperaturkurvan.
Marmeladen uppvisade en lätt grynig kvalitet. Grynighet är en egenskap jag inte alls uppskattar hos marmelad. Inte heller hos sylt. Kanske uppskattar jag inte egenskapen grynighet över huvud taget, inte hos något livsmedel alls.
Det var nästan så att jag skrapade bort den franska fruktrapsodin och ersatte den med ett lager apelsinmarmelad av billigare fabrikat, eftersom jag hade sett att en sådan burk stod längre in på kylskåpshyllan.
Kaffet blev lite för svagt, men är inte slut än. Jag väntar på den perfekta konsumtionspunkten på temperaturkurvan.
2008-06-28
Storm i ett v4tt3n6l45?
FRA-lagen känns som en elak finne i röven. Sen läser man det här (Debattartikel av någon före detta överdirektör vid FRA).
*Uppdatering: Idag skrev FRA:s nuvarande generaldirektör i Svenskan.*
Det verkar så sansat. Vem i hela världen kan man lita på? Anpassar man sin världsbild efter artikeln verkar kritiken mot lagen oerhört vinklad och nästan löjlig. Tomma tunnor. Ett politiskt spel. Propaganda. Men vem vet. Han kanske klär skott för att rädda sin gamla ondskefulla spionorganisation?
Hoppas att lagstiftarna haft tillräckligt på fossingarna. Hoppas Piratbyråsnubbarna och bloggliberalerna och protestvänstern och stureplanscentern har fel. Det verkar besvärligt att bli av med klubbade lagar.
*Mer uppdatering: det känns alltmer som om alla kanske inte sett till att ha samtliga fakta på bordet innan de började skissa på den enorma alfresco av Fan som nu sitter på väggen. Jag personligen välkomnar information från FRA självt, politiker kan man per definition inte lita på, de kan inget och deras jobb är att prata och driva sina egna agendor och vara politiskt korrekta och pressen tjänar mer pengar ju länge debatten pågår. Jag menar inte att man ska lita blint på den granskade parten, men man kan ju inte lyssna bara på granskarna.
Ingvar Åkesson tar upp en intressant fråga: varför har ingen frågat någon som kan, och varför litar ingen på folk med erfarenhet? Kanske borde man applicera lite källkritik på bloggarna, som tydligen gjort någon sorts uppror. Det skulle kännas nytt och fräscht. Varför betraktas gräsrötter alltid som orakel och sanningssägare? Vad fan vet egentligen de? Sitter de på myndigheter och läser i diarier? Eller tar de fasta på rykten? Dra en slutsats själv.
Är utgångsläget att myndigheter och företagare alltid ljuger och att bloggare (vanligt folk) och kvällstidningsjournalister (det allra vanligaste folket, själva definitionen av vanlighet) alltid talar sanning, då kan det barka därhän på riktigt med demokratin (oj, stora trumman).
Men allvarligt, då kan ingen välja eller bilda sig en åsikt som faktiskt bygger på fakta. Det går inte att komma ifrån: i medier och politik är verkligheten mest ett intrikat nät av vinklingar, gjorda för att se bra ut i text eller för att hjälpligt passera argumentationsanalysen, och bygger bara löst på verkligheten vi faktiskt lever i.
Sen kan ju FRA-lagen suga iallafall. Det vet jag inte. Kanske är underrättelseverksamhet en del av nationella förehavanden som helt enkelt ska skötas i det fördolda, om den nu nödvändigtvis ska skötas alls. Kanske blir det såhär när allt ska ligga i dagen och vara offentligt.*
*Uppdatering: Idag skrev FRA:s nuvarande generaldirektör i Svenskan.*
Det verkar så sansat. Vem i hela världen kan man lita på? Anpassar man sin världsbild efter artikeln verkar kritiken mot lagen oerhört vinklad och nästan löjlig. Tomma tunnor. Ett politiskt spel. Propaganda. Men vem vet. Han kanske klär skott för att rädda sin gamla ondskefulla spionorganisation?
Hoppas att lagstiftarna haft tillräckligt på fossingarna. Hoppas Piratbyråsnubbarna och bloggliberalerna och protestvänstern och stureplanscentern har fel. Det verkar besvärligt att bli av med klubbade lagar.
*Mer uppdatering: det känns alltmer som om alla kanske inte sett till att ha samtliga fakta på bordet innan de började skissa på den enorma alfresco av Fan som nu sitter på väggen. Jag personligen välkomnar information från FRA självt, politiker kan man per definition inte lita på, de kan inget och deras jobb är att prata och driva sina egna agendor och vara politiskt korrekta och pressen tjänar mer pengar ju länge debatten pågår. Jag menar inte att man ska lita blint på den granskade parten, men man kan ju inte lyssna bara på granskarna.
Ingvar Åkesson tar upp en intressant fråga: varför har ingen frågat någon som kan, och varför litar ingen på folk med erfarenhet? Kanske borde man applicera lite källkritik på bloggarna, som tydligen gjort någon sorts uppror. Det skulle kännas nytt och fräscht. Varför betraktas gräsrötter alltid som orakel och sanningssägare? Vad fan vet egentligen de? Sitter de på myndigheter och läser i diarier? Eller tar de fasta på rykten? Dra en slutsats själv.
Är utgångsläget att myndigheter och företagare alltid ljuger och att bloggare (vanligt folk) och kvällstidningsjournalister (det allra vanligaste folket, själva definitionen av vanlighet) alltid talar sanning, då kan det barka därhän på riktigt med demokratin (oj, stora trumman).
Men allvarligt, då kan ingen välja eller bilda sig en åsikt som faktiskt bygger på fakta. Det går inte att komma ifrån: i medier och politik är verkligheten mest ett intrikat nät av vinklingar, gjorda för att se bra ut i text eller för att hjälpligt passera argumentationsanalysen, och bygger bara löst på verkligheten vi faktiskt lever i.
Sen kan ju FRA-lagen suga iallafall. Det vet jag inte. Kanske är underrättelseverksamhet en del av nationella förehavanden som helt enkelt ska skötas i det fördolda, om den nu nödvändigtvis ska skötas alls. Kanske blir det såhär när allt ska ligga i dagen och vara offentligt.*
En särskild värld för barn
Jag tror att jag kan vara en del av det som kallas Alvedongenerationen. Kanske en prototyp eller något. I alla fall ingår jag i en generation som beräknats, som den första i historien, att få det sämre än sina föräldrar. Det, kan jag lova, tänkte sig inte 40-talisterna.
Det var en ganska skyddad verkstad att växa upp, inte sant? Med vissa undantag. Världen var vårt ostron.
Många föräldrar uppmanade till och med sina barn att inte göra som de gjort, utan att hitta på något som inte var lika själadödande tråkigt som till exempel att vara tjänsteman på en av de oerhört många myndigheter som explosionen under efterkrigstiden gav ekonomiskt utrymme för att bygga upp. Sen dök 60-talet upp med nya pedagogiska metoder, nittnasextitvå avskaffades betygen i de lägre årskurserna i skolan. Det är en fin tanke, att man ska lära för kunskapens skull, men kanske lite naiv. Det verkar inte funka sådär jättebra, i alla fall.
Well, times they are a'changing. Sötebrödsdagarna är över. Börsvåren har liknats vid Krügerkraschen. Kaffedoften ligger som ett moln av senapsgas över sängen när man vaknar.
I sin skyddade verkstad sitter alltså barnen och täljer tills verkligheten visar sig vara en helt annan än den som förespeglats under hela barndomen. "Jasså. Var det så här det var? Jobbigt, jag saknar ju de emotionella och mentala verktyg som behövs för att handskas med motgångar", låter det sedan.
Okej, det här kanske inte stämmer helt på mig, men det ingår i spelet att använda sig själv som exempel. Effekten blir som större så.
Att jag skriver så fasligt många ord har som vanligt med nyhetsflödet att göra. Det har skrivits om en 8-årig lundapåg och att en annan lundapåg JO-anmäls för att alla i en klass bjudits in till ett födelsedagskalas - utom två.
Mobbing på hög nivå, kan man tycka? Kanske. Det gör ju lite ont i en att höra det. Fast lite ont, vet inte om det räcker.
Om de som valdes bort var mobboffer som allid valdes bort och stod överviktiga i ett hörn och luktade urin och odlade sitt talfel, då vorde det riktigt hemskt. Men i princip: kan man vänta sig att barn, uppväxta i en helt annan värld än den de förväntas fungera i som vuxna, ska kunna hantera den cyniska, ondskefulla, svårtolkade och uteslutande verklighet som är världen? Och kan man lagstadga umgänget?
Kanske är det med människobarns umgänge som med djurungar, att lek fungerar som en förberedelse för all framtida skit man måste ta - skit som helt plötsligt är på allvar och som måste sväljas kall utan att ligga gömd i en sked äppelmos.
Det var en ganska skyddad verkstad att växa upp, inte sant? Med vissa undantag. Världen var vårt ostron.
Många föräldrar uppmanade till och med sina barn att inte göra som de gjort, utan att hitta på något som inte var lika själadödande tråkigt som till exempel att vara tjänsteman på en av de oerhört många myndigheter som explosionen under efterkrigstiden gav ekonomiskt utrymme för att bygga upp. Sen dök 60-talet upp med nya pedagogiska metoder, nittnasextitvå avskaffades betygen i de lägre årskurserna i skolan. Det är en fin tanke, att man ska lära för kunskapens skull, men kanske lite naiv. Det verkar inte funka sådär jättebra, i alla fall.
Well, times they are a'changing. Sötebrödsdagarna är över. Börsvåren har liknats vid Krügerkraschen. Kaffedoften ligger som ett moln av senapsgas över sängen när man vaknar.
I sin skyddade verkstad sitter alltså barnen och täljer tills verkligheten visar sig vara en helt annan än den som förespeglats under hela barndomen. "Jasså. Var det så här det var? Jobbigt, jag saknar ju de emotionella och mentala verktyg som behövs för att handskas med motgångar", låter det sedan.
Okej, det här kanske inte stämmer helt på mig, men det ingår i spelet att använda sig själv som exempel. Effekten blir som större så.
Att jag skriver så fasligt många ord har som vanligt med nyhetsflödet att göra. Det har skrivits om en 8-årig lundapåg och att en annan lundapåg JO-anmäls för att alla i en klass bjudits in till ett födelsedagskalas - utom två.
Mobbing på hög nivå, kan man tycka? Kanske. Det gör ju lite ont i en att höra det. Fast lite ont, vet inte om det räcker.
Om de som valdes bort var mobboffer som allid valdes bort och stod överviktiga i ett hörn och luktade urin och odlade sitt talfel, då vorde det riktigt hemskt. Men i princip: kan man vänta sig att barn, uppväxta i en helt annan värld än den de förväntas fungera i som vuxna, ska kunna hantera den cyniska, ondskefulla, svårtolkade och uteslutande verklighet som är världen? Och kan man lagstadga umgänget?
Kanske är det med människobarns umgänge som med djurungar, att lek fungerar som en förberedelse för all framtida skit man måste ta - skit som helt plötsligt är på allvar och som måste sväljas kall utan att ligga gömd i en sked äppelmos.
2008-06-27
Såll kåntråll
Min hjärna är ett såll. Igår kom jag på att det var en elektronisk pryl jag behöver, ganska viktig grej, och ganska billig. Under tusen. "Perferkt födelsedagspresent", tänkte jag och såg framför mig bilden av mina generösa föräldrar. Bilden är borta liksom idén.
Nu, nyss, funderade jag lite, och kom sedan på en sak jag gärna skulle vilja göra min rentré in i bloggosfären med, sedan försvann det som Arktis, dronten och viljan att leva i november: helt utan förvarning.
Undrar om man kan göra något åt sådant. Jag vill inte ha alzheimers.
Nu, nyss, funderade jag lite, och kom sedan på en sak jag gärna skulle vilja göra min rentré in i bloggosfären med, sedan försvann det som Arktis, dronten och viljan att leva i november: helt utan förvarning.
Undrar om man kan göra något åt sådant. Jag vill inte ha alzheimers.
2008-06-18
2008-03-19
2008-03-07
Hm.
Ibland finner man sig vyssjad in i en stilla undran om hur stor del av alla politiska proteströrelser som faktiskt finner sitt bränsle i deltagarnas sökande efter en roll, en plats och en identitet, och hur stor del av dem som verkligen finner det i faktiska åsikter och resonemang som inte köpts på Punktshopen. Protestera ska man göra, men ibland undrar man ju hur mycket av det som bara trampar i gamla hjulspår uppkörda av någon maoist på medelklassbarrikaden 1968. Det har blivit ungdomskultur av utanförskap och i ett sjukt homogent land där alla har det ungefär lika bra är det inte många som faktiskt befinner sig utanför. Armskärande och göteborgskravaller, samma skit.
Intressant artikel, semirelaterad.
Intressant artikel, semirelaterad.
2008-01-20
Weiss und Schwarz
Tog en promenad idag, ovanligt. Jag tänkte, "Skönt att gå runt så här och tänka." Sedan "Undrar vad jag tänker på?" Inte ett smack, visade sig. Det var skönt. Tömma hjärnan, i stället för att som vanligt döva den med en massa intryck.
Det höll i sig i en halvtimme, sedan började jag tänka på Johan Staël von Holstein och på moderaterna som vill privatisera allt och tror att de kan tygla kapitalismen och konkurrenskrafterna och på Mona Sahlin som svarar med att säga att om de får makten i nästa val kommer skatterna att höjas igen. Även om jag inte har särskilt höga tankar om ekonomi som vetenskap, så får man väl ändå anta att ekonomer inte är totala idioter - jag känner åtminstone en begåvad ekonom - och de säger att för höga skatter inte är särskit bra i längden.
Problemet med att sådant här sker, total idioti från alla håll, måste ha med identitetsskapande att göra. Det enklaste sättet att definiera sig själv och sin grupp är att hålla fram och förstärka det som skiljer en från konkurrerande grupper. Det är också det enklaste sättet att nå fram både i debatten och med sin marknadsföring. Det är dessutom delvis ungefär samma mekanismer som föder fråmlingsfientlighet, rasism och folkmord.
Det måste vara därför privatiseringsivrarna får carte blanche och Mona tror att höjda skatter är lösningen på problemen. Det är för att partierna definierar sig gentemot och med hjälp av varandra och för att deras existens fått ett egenvärde som är större än värdet av deras åsikter.
Det höll i sig i en halvtimme, sedan började jag tänka på Johan Staël von Holstein och på moderaterna som vill privatisera allt och tror att de kan tygla kapitalismen och konkurrenskrafterna och på Mona Sahlin som svarar med att säga att om de får makten i nästa val kommer skatterna att höjas igen. Även om jag inte har särskilt höga tankar om ekonomi som vetenskap, så får man väl ändå anta att ekonomer inte är totala idioter - jag känner åtminstone en begåvad ekonom - och de säger att för höga skatter inte är särskit bra i längden.
Problemet med att sådant här sker, total idioti från alla håll, måste ha med identitetsskapande att göra. Det enklaste sättet att definiera sig själv och sin grupp är att hålla fram och förstärka det som skiljer en från konkurrerande grupper. Det är också det enklaste sättet att nå fram både i debatten och med sin marknadsföring. Det är dessutom delvis ungefär samma mekanismer som föder fråmlingsfientlighet, rasism och folkmord.
Det måste vara därför privatiseringsivrarna får carte blanche och Mona tror att höjda skatter är lösningen på problemen. Det är för att partierna definierar sig gentemot och med hjälp av varandra och för att deras existens fått ett egenvärde som är större än värdet av deras åsikter.
2008-01-18
Weiss=Sheiss´
Det beslutades samfälligt av min fru och mig själv att vi skulle göra januari till en vit månad. Dagen efter nyår nyktrade vi således till och har sedan dess har vi inte druckit någon alkohol. Det har inte inneburit några problem och den lätta vanealkoholism jag befarade att jag utvecklat verkar ha varit en papperstiger.
Det hela föranleddes av att 2007 var ett - som min gode vän Andreas så begåvat uttryckte det - cocktailår. Vår och sommar och höst och vinter förgylldes i tjocka lager av onyttig mat och prisvärda viner, företrädesvis av den chilenska husdruvan carmenère. Inte några parkbänksmängder, gubevars, men ändå så att vågen protesterade lite och jag ifrågasatte långsiktigheten i min valda livsstil.
Så, nu sitter jag här den 18 januari 2008, det år som är mitt trettionde och som känns som kulmen av en flerårig mognadsprocess. Jag kan inte sitta still. Jag har inga jobb på gång, jag letar, och i väntan borde jag ju pyssla med något som är mer högtflygande konstnärligt och som siktar uppåt, framåt och mot parnassen, men i stället molar en klösande frustration nånstans i trakten av mjälten. Eller om det är ilska, jag vet inte, jag har tydligen ingen kontakt med mitt inre över huvud taget. Jag skulle vilja spöa upp nån. Danmark, till exempel. Jag skulle vilja köpa en enkel till Malmö och ta tåget över. Någonstans i en dansk skog skulle jag leta upp en bra gren, gärna en krokig och tung som fallit från en tall i januaristormen som ska slå till imorgon. En sån där med flagande ljusbrun bark som man hittade i skogen som barn, och sedan skulle jag bara tugga mig igenom hela landet: man för man, kvinna för kvinna, barn för barn.
Jag tror att detta beror på alkoholbrist. Bedövning, börjar jag få för mig, är en viktig ventil, ett utlopp för frustration. Frustrationen uppstår i ett samhälle som bara värdesätter personlig framgång (i retoriken förklädd till självförverkligande), men som ändå tvingar medborgarna att ignorera sig själva för att istället låta sig pådyvlas ideal av många olika slag. Förverkliga gärna dig själv - men på vissa villkor. Jag vet inte ens om jag vet vad jag vill. Jag börjar rädas att jag inte ens vet vad jag vet. Vad jag vill är hur som helst, det vet jag förresten, irrelevant. Det stannar ändå alltid vid att jag måste.
Det är inte kul att behöva vara med hela tiden. Man tänker för mycket. Sure, jag uppskattar skärpan, men om det ska sluta med bärsärkagång genom Danmark får det fan vara.
Det hela föranleddes av att 2007 var ett - som min gode vän Andreas så begåvat uttryckte det - cocktailår. Vår och sommar och höst och vinter förgylldes i tjocka lager av onyttig mat och prisvärda viner, företrädesvis av den chilenska husdruvan carmenère. Inte några parkbänksmängder, gubevars, men ändå så att vågen protesterade lite och jag ifrågasatte långsiktigheten i min valda livsstil.
Så, nu sitter jag här den 18 januari 2008, det år som är mitt trettionde och som känns som kulmen av en flerårig mognadsprocess. Jag kan inte sitta still. Jag har inga jobb på gång, jag letar, och i väntan borde jag ju pyssla med något som är mer högtflygande konstnärligt och som siktar uppåt, framåt och mot parnassen, men i stället molar en klösande frustration nånstans i trakten av mjälten. Eller om det är ilska, jag vet inte, jag har tydligen ingen kontakt med mitt inre över huvud taget. Jag skulle vilja spöa upp nån. Danmark, till exempel. Jag skulle vilja köpa en enkel till Malmö och ta tåget över. Någonstans i en dansk skog skulle jag leta upp en bra gren, gärna en krokig och tung som fallit från en tall i januaristormen som ska slå till imorgon. En sån där med flagande ljusbrun bark som man hittade i skogen som barn, och sedan skulle jag bara tugga mig igenom hela landet: man för man, kvinna för kvinna, barn för barn.
Jag tror att detta beror på alkoholbrist. Bedövning, börjar jag få för mig, är en viktig ventil, ett utlopp för frustration. Frustrationen uppstår i ett samhälle som bara värdesätter personlig framgång (i retoriken förklädd till självförverkligande), men som ändå tvingar medborgarna att ignorera sig själva för att istället låta sig pådyvlas ideal av många olika slag. Förverkliga gärna dig själv - men på vissa villkor. Jag vet inte ens om jag vet vad jag vill. Jag börjar rädas att jag inte ens vet vad jag vet. Vad jag vill är hur som helst, det vet jag förresten, irrelevant. Det stannar ändå alltid vid att jag måste.
Det är inte kul att behöva vara med hela tiden. Man tänker för mycket. Sure, jag uppskattar skärpan, men om det ska sluta med bärsärkagång genom Danmark får det fan vara.
2008-01-14
Ilska
Jag önskar att jag inte hade någon TV. Eller, idag önskar jag att jag inte hade någon TV. Vissa dagar är det jäkligt skönt. Men oftast hatar jag skiten. Jag har på något vis slutat göra saker.
Nu går ett danskt program på femman. Unga mödrar heter det. Det handlar om unga mödrar. Någon ung moder ska med barnets unge fader på grillfest med scouterna, och hon är orolig för att pappan ska flirta med andra tjejer på grillfesten. Den nivån.
Jag blir så provocerad. Jag blev tvungen att gå ut ur vardagsrummet. Jag blir uppriktigt arg. På allt. På världen. Jag tappar liksom tron på att det finns en framtid. Jag tappar hoppet. På riktigt.
För en stund.
Nu går ett danskt program på femman. Unga mödrar heter det. Det handlar om unga mödrar. Någon ung moder ska med barnets unge fader på grillfest med scouterna, och hon är orolig för att pappan ska flirta med andra tjejer på grillfesten. Den nivån.
Jag blir så provocerad. Jag blev tvungen att gå ut ur vardagsrummet. Jag blir uppriktigt arg. På allt. På världen. Jag tappar liksom tron på att det finns en framtid. Jag tappar hoppet. På riktigt.
För en stund.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)