Förra veckan besökte jag för första gången i mitt snart 30-åriga liv den Kungliga Operan. Det var ganska fantastiskt. Jag är en av dem som känslomässigt påverkas väldigt mycket av musik, så jag satt följaktligen häpen, gåshudad och gråtfärdig och gapskrattade.
Opera som konstform bär sig inte värst bra längre, särskilt inte som man envisas med att spela den i ett jättelikt hus av guld i Sveriges schangdåblaste kvarter. Föreställningarna subventioneras ganska kraftigt. Säkert är det delvis därför de besöks av en väldigt heterogen publik. Vissa går väl bara för att de gillar det, men man får känslan av att många gör det för att det tillhör allmänbildningen. För att opera på något vis skulle vara den renaste och mest fulländade yttringen av västerländsk musikalisk kultur. Man borde, liksom.
På de små balkongerna närmast scenen sitter ingen alls, tänkte jag besviket. Helst skulle ju en uttråkad kung sitta där, som med sin vinkel på nacken kunde få recensenter att helt göra ner eller ohämmat hylla föreställningen.
Men vänta. Där sitter ju... Herman Lindqvist. Uttryckslös och blasé med rojalistfrisyren i ordning. Lite som en kung.
I pausen pratas det om Herman Lindqvist. Om att Herman Lindqvists fru ser likadan ut som Herman Lindqvist. Om Herman Lindqvists böcker. Om kritiken mot Herman lindqvist som historiker.
Det känns lite som att det var så här det måste har varit förr, när Gustav iii byggde den första operan. Man står fortfarande och sneglar mot kändisar. Man beblandar sig.
Efter pausen togr Herman Lindqvist av sig sin dubbelknäppta kavaj och lutade sig fram mot räcket för att se bättre. Jag slappnade av i stolen, tryggt förvissad om att jag lugnt kunde tycka att det var bra.
6 kommentarer:
Tummen upp för användningen av ordet "schangdåbel"!
Min inre bild av Herman Lindqvist ser ut som Anthony Head. Jag undrar varför.
Du verkar lite nyliberal i dina tankar, nyliberal på ett lätt äcklande sossevis.
"Opera som konstform bär sig inte värst bra längre, särskilt inte som man envisas med att spela den i ett jättelikt hus av guld i Sveriges schangdåblaste kvarter." ...
man kan riva det gamla huset, byta ut det mot en betongkloss liknande det arkitektoniska missforstret Musikens hus... blir det billigare då? Skulle man flytta den till förorten till en redan existerande plåtlada, något som Ikea lämnat efter sig? Säkert "billigare" enligt ditt sätt att räkna men vad fan gör man med det gamla? Kan hyra ut det till SF och göra ett biopalats ... galeria? McDonalds? Jättelikt lågprisvaruhus?
Tror du inte just att det "schangdoblaste" kvarteret just är så tjusigt för att man har en opera där? Det är liksom den som skapar flärd eller en del av den i alla fall. Skulle man ha ett jättelikt konsum där tror jag inte att det skulle vara lika populärt.
Sorry, men jag spyr på sådana resonemang även om de är otroligt perifera till resten av texten och inte seriöst menade.
Anonym: Det känns som du inte läser så noggrant, hur kunde du t ex missa att "Personer som kommenterar utan att på något sätt ange vilka de är kommer att spåras upp och slås ihjäl."? Du har just huggit din egen runa och du undertecknade den inte ens. :-)
Men allvarligt, vad är det för missfostrat med UKK? Det måste väl ändå vara ett av de mer arkitektoniskt intressanta husen som byggts i Uppsala de senaste åren? Visst var det tråkigt att det fina gamla träkvarteret som stod där innan noggrant missköttes i åratal innan det slutligen omkom i en brand, men UKK i sig är ett nytillskott till Uppsalas bebyggelse som jag tycker känns fräscht. Det flesta andra hus som byggs är skolådor på längden och höjden och tillbyggnader till existerande hus. Alla med anonyma silhuetter och fega färgsättningar samt i vissa fall med ett snålt och fuskigt hantverk.
Det snålaste med UKK är att de enligt svensk tradition frångick arkitektens materialval på fasaden. Ändå blev det ett hus som generöst bjuder på vyer både från utsidan och insidan.
Innan någon av lättja försöker glida över till att kritisera Åhléns, vill jag säga att det är ett grymt koolt hus, men man kanske inte skulle ha stället det just där.
Anders: Kan du inte ha kommentarerna i samma browser som inläggen? Jag tycker det blir mer lättläst och överskådligt då. Jag alltså.
Jo, Facit Lundmark, jag kan fixa det.
Oerhört kul att någon lackade ur på något jag skrev, och ännu roligare för att jag verkligen inte hade en aning om att det var stoff som var det allra minsta brännbart. Jävla irriterande att jag inte orkar klura ut vem som skrivit det.
Måste man bemöta gammelmoderatens argument? Kanske.
Man måste alltid problematisera. Även Opera. Ett av problemen med opera - på just Kungliga Operan - är att det är oerhört dyrt att producera den och att biljetterna blir dyra. Det har naturligtvis inte minst att göra med guldhuset man använder. Huset är dock en opera och då ska man naturligtvis spela opera där.
Jag förstår inte alls var jag antyder att jag vill att det ska vara på ett annat sätt? Eller att operorna skulle sättas upp i en plåtlåda i Flemingsberg?
Jag kan för övrigt berätta - med anledning av det där stånkandet om plåtlådor i förorten - att operan blev hårt kritiserad när den var klar artonhundranittinånting, på grund av sitt utseende alltså. Modern arkitektur bespottas alltid, oavsett när den är modern.
Skicka en kommentar