2009-04-17

Hittade följande kärnfulla text i kommentarsfältet till en artikel på SvD.

Re: Emanuel, 2009-04-16 23:07

Vad säger att du skall äga verket i evighet? Helt mot naturlagarna. Tillverkar du en möbel i en snygg design kan du ansöka om mönsterskydd. Det har nyligen förlängts till 15 år. Sedan är det fritt fram för "pirater" att tillverka lyktglas till bilar och annat.

Trallar du fram en melodi skall du plötsligt skyddas i 70 år efter din död. En möbeldesigner har inte 5 kr i ersättning varje gång du sitter i din soffa. Varför skall musikern ha betalt så fort någon lyssnar i all evighet?

null , 2009-04-16 23:47


Länk

2009-04-15

Satansjävlahorword

Sitter och sammanställer ett dokument innehållande två sorters formatering - fet och icke-fet stil. Arial. Tio punkter. Arbetar i Word 2003. Texten innehåller texter, inklippta länkar och då och då en inklippt rubrik. Allt taget från nätet. Jag gör detta varje morgon. Det är en del av mitt jobb. En liten rutin varje morgon.

Word 2003 visar sig (varje morgon) ha lite roliga funktioner. En av dem gör att formateringen av flera närstående stycken ändras när jag försöker radera en hård radbrytning. Plötsligt är all text på sidan 18 punkter stor, fet, kursiv och presenterad i typsnittet Mongotron Semibold. Att detta sker kan härledas till att text som en gång stod på sidan, nu nogsamt raderad, har haft en liknande formatering, dock inte nödvändigtvis exakt samma. (Nej, det hjälper inte att markera allt och välja Radera formatering. Den här funktionen verkar ha ett helt eget minne.)

En annan rolig funktion är den som visar sig när jag vill kopiera två rader med olika formatering till en annan plats i dokumentet. Texten förblir densamma, men Word 2003 underhåller mig genom att spegelvända formateringen ("Förstör Word 2003" blir "Förstör Word 2003").

Jag är en ganska van användare av ganska många versioner av Microsofts programsvit Office, men det här känns ändå nytt och fräscht för mig. Känslan av att vilja frammana en hämnddemon från helvetets hetaste svavelfloder känns också ny och fräsch, jag har ju trots allt bara jobbat vid den här datorn i några månader. Det är härligt.

Härligast av allt är emellertid vetskapen om att det någonstans, långt inne i Word 2003:s outgrundliga malström av kod, finns en ibockad ruta framför textraden "Knulla allt jag skriver till oigenkännlighet". Bara jag hittar den är mina problem över.

2009-04-14

Att störa sig oförklarligt på fenomen och att inte orka hålla ihop en text

Linda Skugge påminde mig tills nyligen om Madonna - de är båda statiska, på något sätt. Madonna har varit professionell sångerska i 30 år eller något nu, och hon har fortfarande inte lärt sig sjunga worth a damn; det är samma stela, ansträngda vibrato, samma klanglösa röst och begränsade register. Linda Skugge har skrivit professionellt sedan 1991, utan att ha utvecklats som skribent det allra minsta.

Fast nu gör ju LS lite mer, analogin faller. Hon har ju blivit entreprenöör. Nuförtiden startar man inte bara ett företag, man måste tillhöra någon sorts liten selekt grupp, suga upp en hel ideologi i kapillärerna. Man blir entreprenöör och snackar om det tills alla spyr. Predikar evanglium.

LS har gått från popskribent till feministskribent till moderatskribent till Staël von Holsteinsk entreprenörsskribent. Fan, entreprenör, vidrigaste av vidriga ord. Nu är det viktigaste av allt i världen entreprenörerna. Entreprenörerna är de som räddar Sverige. Och världen. Man kan blir folkhemssosse för mindre. Sån där gammal god som misstror företagare.

2009-04-03

En rykande het kopp härligt knaprigt kaffe.

Återigen lite lyteskomiskt skyltskåderi. Särskrivningar är helt ute nu, ingen orkar bry sig. Nu är det problem med prepositioner som är skiten.



Nästa trend för ordmärkarmaffian blir satsflätning och den gamla godingen syftningsfel - kommer våren 2010. Redan 2011 torde dock grammatisk kommatering bli det stora föremålet för förnumstiga kommentarer på allehanda bloggar för kvasiintellektuella med akademisk humor.

2009-03-30

När lyckan blir total

Det är så här med presenter: de bör bestå av något man vill ha, inte något man behöver. Sitter på jobbet med en en rätt lankig kopp kaffe och längtar hem till min nya Moccamaster Clubline Silver. Ibland har man sån tur att de tu sammanfalla.


2009-03-26

Är du renrasig, lille vän?

Idag kom jag plötsligt att tänka på rasister. Nu menar jag inte rasister i ordets slappaste vardagliga bemärkelse, utan jag tänker på riktiga "den svenska rasen är hotad"-rasister.

Det är liksom en kul idé, de har. I förlängningen slutar nämligen renrasighet här:


Rasblandning, i den mån man nu väljer att argumentera för att raser ens existerar, verkar ju få en annan utgång. Den känns på nåt sätt mer attraktiv. Den är dessutom mer fotogenique. Se bara: pur framgång!