Är du renrasig, lille vän?

Idag kom jag plötsligt att tänka på rasister. Nu menar jag inte rasister i ordets slappaste vardagliga bemärkelse, utan jag tänker på riktiga "den svenska rasen är hotad"-rasister.

Det är liksom en kul idé, de har. I förlängningen slutar nämligen renrasighet här:


Rasblandning, i den mån man nu väljer att argumentera för att raser ens existerar, verkar ju få en annan utgång. Den känns på nåt sätt mer attraktiv. Den är dessutom mer fotogenique. Se bara: pur framgång!