Muscles from Brussels

Döm om min förvåning när jag igår kollade på Bloodsport, Newt Arnolds fightingklassiker från nittnaåttiåtta med Jean-Claude Van Damme i huvudrollen, och ser ingen mindre än Forest Whitaker som någon sorts militärpolisvariant i en av birollerna.

Det var coolt. Han var grym.

Meng jelp, la!

Här sitter man va. Man vill köpa en spis, va. Beggad.

Sen visar det sig att lägenheten man köpt bara har enfas draget till köket. Det tar en hel dag att få reda på om spisen går att koppla till 1-fas eller inte. Det gör den.

"Däremot", säger nissen på den tyska spistillverkarens tekniska avdelning, "krävs det att säkring och ledningar klarar 10500 Watt."

"Aha", tänkte jag och började ringa alla som kunde tänkas veta om ledningar och säkring gör det. Inte fan gör de det, blir svaret. Det visar sig dessutom att 10500 W är alldeles förskräckligt mycket effekt. Vi pratar ASMYCKET.

Jag fick tag på en av elektrikerna som jobbar med förvaltningen av huset jag ska flytta till. Han sade något i stil med "kör hårt, går den att köra på enfas, då är det lungan-pungan".

Beskeden jag har fått från olika håll är inte helt entydiga.

Det här når ju kanske två personer, men ändå - vet någon om det går att installera en Siemens HL448201X på en elinstallation från ungefär 60-talet - alltså enfas - om säkringen är på 20A?

Eller börjar mina kablar att brinna när jag kokar upp tevatten?

Everything you say...

... can and will be used against you.

Det är väl ungefär kontentan av Bodströms datalagringslag. Allt du gör elektroniskt i vardagen blir plötsligt ett potentiellt bevis om du i framtiden skulle råka begå ett brott.

Poliserna och juristerna tycker att det här är grymt bra. Silbersky eller någon annan sade i en intervju att en mycket stor del av alla brottsmål nuförtiden innehåller bevisning i form av elektroniska spår från mobiltrafik och dylikt. Hur fan fick de fast någon alls innan DNA och mobiler?

Nu måste vi alla skaffa anonyma kontantkort till mobilerna och skramla IP-adresserna.

Mao, Stalin och Kennedy

Ett problem vi har nu är bristen på visionärt ledarskap. Jag tror att en nisse som Obama, som predikar istället för att diskutera ersättningsnivåer, kan behövas i Sverige med. Någon som får alla som bor i landet att samlas en smula i andanom. Att känna, det här är vi, vi har det så här, fastän vi egentligen vill ha det så här. En visionär, som har en vacker bild i huvudet, och som kan förmedla den. Ett gemensamt mål alla kan komma överens om.

Andra visionärer är de ledare som har skapat stora saker. Det kan handla om att byta riktning på en flod, döda alla sparvar i ett land eller flyga till månen i en korv av järn.

Jag tycker att vår sjukt uppblåsta finanskris föranleder något liknande. Det enda sättet att vända nedgången verkar ju vara att konsumera mer, att bygga mer, att sälja mer - att helt enkelt inte låtsas om att solen har gått ned. Då får vi in mer skatt och färre arbetslösa.

Till visionen! Staten ska starta ett enormt företag i miljöbranschen. Det ska bedriva spjutspetsforskning inom miljöteknik och suga upp så mycket kompetens som möjligt från döende industrier. Ni vet vilka jag menar.

• Ett bra sätt att spendera stimulansmiljarder - svårt att kalla det slöseri
  
• Ger nya jobb och tillvaratar kompetens
  
• Ger hela samhället och industrin en skjuts i rätt riktning inför en omställning som ändå måste göras
• Kan säljas av när det bär sig
  

Sen kommer ju EU att ogilla konkurrenssituationen som mitt Mao-projekt medför. Men vaffan, vartenda amerikanskt jätteprojekt har ju börjat statligt, eller iallafall militärt.

(Att mycket av ekonomiska fluktuationer handlar om psykologi förtigs och alla tiger defaitistiskt still. Pressen, som i stort styr det gemensamma tänkandet i dagens Sverige, verkar skita i att de har ett ansvar. De granskar inte längre, de regerar bakom kulisserna.)