Hittade följande kärnfulla text i kommentarsfältet till en artikel på SvD.

Re: Emanuel, 2009-04-16 23:07

Vad säger att du skall äga verket i evighet? Helt mot naturlagarna. Tillverkar du en möbel i en snygg design kan du ansöka om mönsterskydd. Det har nyligen förlängts till 15 år. Sedan är det fritt fram för "pirater" att tillverka lyktglas till bilar och annat.

Trallar du fram en melodi skall du plötsligt skyddas i 70 år efter din död. En möbeldesigner har inte 5 kr i ersättning varje gång du sitter i din soffa. Varför skall musikern ha betalt så fort någon lyssnar i all evighet?

null , 2009-04-16 23:47

Länk

Satansjävlahorword

Sitter och sammanställer ett dokument innehållande två sorters formatering - fet och icke-fet stil. Arial. Tio punkter. Arbetar i Word 2003. Texten innehåller texter, inklippta länkar och då och då en inklippt rubrik. Allt taget från nätet. Jag gör detta varje morgon. Det är en del av mitt jobb. En liten rutin varje morgon.

Word 2003 visar sig (varje morgon) ha lite roliga funktioner. En av dem gör att formateringen av flera närstående stycken ändras när jag försöker radera en hård radbrytning. Plötsligt är all text på sidan 18 punkter stor, fet, kursiv och presenterad i typsnittet Mongotron Semibold. Att detta sker kan härledas till att text som en gång stod på sidan, nu nogsamt raderad, har haft en liknande formatering, dock inte nödvändigtvis exakt samma. (Nej, det hjälper inte att markera allt och välja Radera formatering. Den här funktionen verkar ha ett helt eget minne.)

En annan rolig funktion är den som visar sig när jag vill kopiera två rader med olika formatering till en annan plats i dokumentet. Texten förblir densamma, men Word 2003 underhåller mig genom att spegelvända formateringen ("Förstör Word 2003" blir "Förstör Word 2003").

Jag är en ganska van användare av ganska många versioner av Microsofts programsvit Office, men det här känns ändå nytt och fräscht för mig. Känslan av att vilja frammana en hämnddemon från helvetets hetaste svavelfloder känns också ny och fräsch, jag har ju trots allt bara jobbat vid den här datorn i några månader. Det är härligt.

Härligast av allt är emellertid vetskapen om att det någonstans, långt inne i Word 2003:s outgrundliga malström av kod, finns en ibockad ruta framför textraden "Knulla allt jag skriver till oigenkännlighet". Bara jag hittar den är mina problem över.

Att störa sig oförklarligt på fenomen och att inte orka hålla ihop en text

Linda Skugge påminde mig tills nyligen om Madonna - de är båda statiska, på något sätt. Madonna har varit professionell sångerska i 30 år eller något nu, och hon har fortfarande inte lärt sig sjunga worth a damn; det är samma stela, ansträngda vibrato, samma klanglösa röst och begränsade register. Linda Skugge har skrivit professionellt sedan 1991, utan att ha utvecklats som skribent det allra minsta.

Fast nu gör ju LS lite mer, analogin faller. Hon har ju blivit entreprenöör. Nuförtiden startar man inte bara ett företag, man måste tillhöra någon sorts liten selekt grupp, suga upp en hel ideologi i kapillärerna. Man blir entreprenöör och snackar om det tills alla spyr. Predikar evanglium.

LS har gått från popskribent till feministskribent till moderatskribent till Staël von Holsteinsk entreprenörsskribent. Fan, entreprenör, vidrigaste av vidriga ord. Nu är det viktigaste av allt i världen entreprenörerna. Entreprenörerna är de som räddar Sverige. Och världen. Man kan blir folkhemssosse för mindre. Sån där gammal god som misstror företagare.

En rykande het kopp härligt knaprigt kaffe.

Återigen lite lyteskomiskt skyltskåderi. Särskrivningar är helt ute nu, ingen orkar bry sig. Nu är det problem med prepositioner som är skiten.



Nästa trend för ordmärkarmaffian blir satsflätning och den gamla godingen syftningsfel - kommer våren 2010. Redan 2011 torde dock grammatisk kommatering bli det stora föremålet för förnumstiga kommentarer på allehanda bloggar för kvasiintellektuella med akademisk humor.

När lyckan blir total

Det är så här med presenter: de bör bestå av något man vill ha, inte något man behöver. Sitter på jobbet med en en rätt lankig kopp kaffe och längtar hem till min nya Moccamaster Clubline Silver. Ibland har man sån tur att de tu sammanfalla.

Är du renrasig, lille vän?

Idag kom jag plötsligt att tänka på rasister. Nu menar jag inte rasister i ordets slappaste vardagliga bemärkelse, utan jag tänker på riktiga "den svenska rasen är hotad"-rasister.

Det är liksom en kul idé, de har. I förlängningen slutar nämligen renrasighet här:


Rasblandning, i den mån man nu väljer att argumentera för att raser ens existerar, verkar ju få en annan utgång. Den känns på nåt sätt mer attraktiv. Den är dessutom mer fotogenique. Se bara: pur framgång!

Neue Dasein - jetzt mit Leben

Så, då har man flyttat till trea. Mkt trevligt. Och fått jobb, mkt trevligt det med. I Ståkkålm.

Jag känner mig så framgångsrik, så. En timme och tjugo minuter läser jag romaner på tåget. Kvalitetstid.

Har haft min första karensdag i fredags. Jag får min första fulla månadslön imorgon. Jag tar ut min första semesterdag på skärtorsdag 2009. Jag får allt mer hår på bröstet.

Nätdagbok

Kära Webblog.
Idag ska jag gå till banken och betala en stor summa pengar. Mot pengarna kommer jag att få nycklarna till en lägenhet i Luthagen. Där har jag planerat att bo några år framöver. Det är en mycket bra lägenhet tycker jag, även om området saknar lite av charmen i Sommarro. Den är större och den är väldigt fräsch och bra renoverad, men jag älskar inte badrumskaklet. Något som är trevligt är att det finns tvättmaskin och att den inte kommer att kännas för liten på ett bra tag. Det är åtminstone min förhoppning. Köket är mycket större än det i Sommarro och går att sitta i rätt många. Bara det, liksom.

Trots det, kära Webblog, känner jag ett vemod idag. I Sommarro bor det vänner. Sommarro är ett väldigt bra område. Och Yukikos sushi saknar motstycke i den här stan. Jag kommer inte att ha fem minuters promenad till gymmet och repan längre (snarare fem minuters cykeltid). Jag kommer inte att ha 2,75 i takhöjd förrän jag flyttar till den paradvåning i ett sekelskifteshus jag ska bo i nästa gång.

Trots vemodet, kära Webblog, ska det bli skönt att flytta. Jag tror på flyttandet. Jag tror på rörelsen. Jag tror på att inbitna vanedjur ska tvingas upp och rota om sig någon ibland, det stimulerar växt.

Takt och ton

Läste idag om den nya italienska epiken, där Savianos Gomorra blir det övertydliga exemplet. Svår bok att genrebestämma har jag tyckt - lite roman, lite reportage, stundom spretig, (ibland något lite hafsigt översatt) - men man menar alltså att det rör sig om en ny genre som växer fram, "nie".

Nu vänds i och med den fokus från den lilla världen där författare himlar med ögonen åt samhällsbyggande och miljökatastrofer och demokratiproblem - dina värden och problem är även samhällets och individen illustrerar endast något större. Lars Noréns klädköp sorterar inte in under nie, och någonstans kan hela den postmoderna litteraturkritiken få problem med litteratur som faktiskt vill något och inte bara kräver att få värderas som, så att säga, das Ding an sich.

Intressant.

Gidday, MF.

Idag med morgontidningen bifogades en reklambilaga för landet/kontinenten/ön Australien. Framsidan illustrerades med hjälp av en bild av ett mycket vackert par på en segelbåt med utsikt över Sidneys operahus. På baksidan satt (kanske samma?) kvinna i soluppgången och i fonden syntes Ayers Rock.

Är det bara jag, eller är inte sånt sjukt komiskt, så säg? Jag skulle nog göra precis likadant själv, men ändå.

Haha!

Och bland molnen: tournedos

Jag påmindes idag om en flygresa i Asien, på vilken förplägnaden bestod av tournedos. Flygplansmat brukar ju variera mellan milt ätlig och otjänlig, så när jag fick menyn i handen den gången (det fanns menyer, jojomen) blev jag lite förtjust och valde bort den andra rätten. Schmuck.

När jag hade satt i mig den lilla biten kossa insåg jag vilken skum idé det är att försöka servera varm oxfilé till hundratals människor hundra gånger hundra meter ovan jord. Det är milt uttryckt ett slöseri på oxfilé och det hade lika gärna kunnat vara en tilltäljd, mörk, tjock fläskkotlett som stekts hårt i ugn i några timmar.