FRA

När jag tittar i min bloggert just nu fylls jag av äckel. Vad mycket reaktionärt och puttrigt liberalt skit jag spyr ur mig hela tiden. Kanske är det för att så mycket som händer bemöts med känsloargument som blir direkt kontraproduktiva. I alla fall mot mig, eftersom jag tydligen blir så upprörd. Jag kanske borde lägga fram ett manifest som förklarar mina allmänna ståndpunkter eller något innan jag utgjuter mig. Vi kan börja med den första - och viktigaste.

1. Stoppa valfriheten.

Den gäller ganska mycket och grundar sig i att människan är svag. Svag och girig, egoistisk, blodtörstig och ond. Den ska inte appliceras på allt, då blir det ganska tråkigt.

Jag sitter på jobbet och kan inte skriva fler ståndpunkter, men jag ska skriva att jag ska bli mer sokratisk, tror jag. Jag ska börja argumentera med frågor.

FRA-grejen, tixempel, kan man ju inte argumentera om utan en massa frågor. Kanske så här:

1. Närmar vi oss ett övervakningssamhälle i skrämmande takt?
2. Bidrar FRA-lagen till det allmänna övervakandet?
3. Är världen snäll och fin och Sverige helt ohotat?
4. Om så är fallet: är vi säkra på att läget kommer att bestå, så att vi tryggt kan demontera gamla spionorganisationer?
5. Behövs spaningen som FRA håller på med?
6. Om ja, vilka uppoffringar är den värd?
7. Kan man lita på att de inte ströspanar på Svennebanan? Jag skulle antagligen göra det.
8. Kan det någonsin vara försvarligt att bara ålägga privata företag att spara all kommunikation de har hand om och förmedla den till en myndighet? Vem pyntar?
9. Måste eventuell spaning styras av lagstifting, eller ska den vara fri och otyglad?
10. Ger inte hela begreppet neutralitetspolitik en rutten smak i munnen?

Nåt sånt.

Den här underhållande krönikan i ämnet FRA bör läsas, dels för att den är en studie i människans natur, dels för att den mig veterligen är den första som lyckas sammankoppla FRA med bajs. Det tycker vi om. Bajskopplingar är alltid kul. Sen blir det som ett litet extraskämt att jag länkar till Liza Marklund. Dessutom är den liksom en kommentar till frågan i punkt sju.

http://www.expressen.se/kronikorer/lizamarklund/1.1259696/liza-marklund-bajsmannen-pa-fra-ser-dig

Hm, webbläsaren är omodern, kan inte länka, förlåt mister Grötmyndig.

God dag, på er.

Ånej, den ekologiska mjölken blir dyrare!!

Det håller på att bli brist på ekologisk mjölk. Efterfrågan är enorm. Det är inte så konstigt, står man i butiken och känner att man för bara någon krona extra kan göra en liten insats, dra ett litet strå till någon stack, så gör man ju det.

Ibland önskar jag att man hade en djupare analys att tillgå, bara.

Tillbringade en vecka på landet, på en plats där bönder vistas. Såg på nära håll både ekologisk och icke-ekologsk mjölkproduktion. En av de viktigare skillnaderna mellan ekologisk produktion och traditionell är att bönderna inte får bespruta gräset som kossorna ska äta för att bli av med ogräs. De kör istället över fälten med en ogräsharv - eller vad fasen det hette.

En vanlig bonde kör över sitt fält en gång och spyr ut ett bekämpningsmedel, som säkert inte är så nyttigt. Skönt att slippa det, tänker man. Problemet är att ekobonden tydligen måste köra kanske fem gånger med den där harvmojängen för att uppnå samma resultat som den vanliga miljöhatande bonden. Med en stor jäkla traktor. Det är inte så jäkla miljövänligt. Alls. Tvärt om.

Dessutom producerar ekokorna mindre mjölk än vanliga, vilket följaktligen kräver att fler kor hålls inspärrade. Fler kor äter mer, vilket kräver fler och större fält som ska ogräsharvas, alltså fler traktorvändor; fler kor producerar mer metangas, kräver fler transporter, osv, osv.

Jag blir milt irriterad när jag träffar folk som får något lite överlägset i blicken när de berättar att de minsann väljer ekologisk mjölk och ser ut som om de på allvar tror att de personligen räddar världen. Problemet är ju att man sällan känner till regelverket bakom produktionen i detalj.

Det finns ju bra och viktiga saker med ekomjölk. Ekokossorna har till exempel lite mer plats att traska runt på än de vanliga kossorna. Det är möjligen bara det anledning nog att köpa ekomjölk. Men någon sorts klimatmärkning kanske vore på sin plats.

Ett grönt vacuum

Tystnaden och lugnet har lägrat sig över Sommarro. Det var partiell solförmörkelse för nån timme sedan, jag försökte lyssna på världen genom köksfönstret för att se om den tystande så där som den kan göra då. "Kanske lite", tänkte jag. Sen märkte jag att det inte är en käft hemma i hela huset, bilar åker förbi blott sällan och bara enstaka gamla tanter går med hund i stadsskogen. Det var precis lika öde före som efter detta universums mest haussade astronomiska fenomen, som påverkade ingen.


Det uppstår någon sorts vemodig känsla på sommaren. Den borde ju vara glädjens och livets återvändande till människohjärtat, tänker jag. Alla borde leva upp.

Just nu får jag intrycket av att folk väljer att leva upp någon annanstans. Att där vi är nu inte duger. Det verkliga livet pågår alltid annorstädes. Det finns alltid något annat vi vill göra, någon annan vi vill vara. Är man inte nöjd eller tillåts man inte vara nöjd?

I övrigt, grym sommar, inte bara för att sommaren innebär frånvaro av höstdepressioner.

Confiture & café

Till lunchkaffet idag åt jag en smörgås (en skiva tjeckiskt bröd som legat i frysen sedan Pragsemestern), på vilken jag applicerat dels ett lager vanligt matlagningsmargarin (ytan på margarinblocket hade gulnat, vilket var lite oaptitligt - men säkerligen ofarligt), och dels ett lager apelsinmarmelad, vilken bar det osedvanligt löjliga namnet Rhapsodie de Fruit. På etiketten står att läsa att den innehåller en "Hög Halt Av Frukt" och är importerad från Frankrike.

Marmeladen uppvisade en lätt grynig kvalitet. Grynighet är en egenskap jag inte alls uppskattar hos marmelad. Inte heller hos sylt. Kanske uppskattar jag inte egenskapen grynighet över huvud taget, inte hos något livsmedel alls.

Det var nästan så att jag skrapade bort den franska fruktrapsodin och ersatte den med ett lager apelsinmarmelad av billigare fabrikat, eftersom jag hade sett att en sådan burk stod längre in på kylskåpshyllan.

Kaffet blev lite för svagt, men är inte slut än. Jag väntar på den perfekta konsumtionspunkten på temperaturkurvan.