P Diddy

Världen är till viss del befolkad av revolutionärer, med mycket olika medel och ändamål. En del av dem, tixempel de ungdomar som deltar i Reclaim the streets-fester och krossar skyltfönster, har kanske inte agendan helt klar för sig. Dennis Lyxzén, en man som man lika ogärna ger sig in i debatt med som man skulle med salig Lenin eller varför inte Engels, verkar inte heller ha idealvärlden uppmålad framför sig med alldeles entydiga penseldrag - i alla fall om man ska lyssna till vad han säger i senaste numret av SEX. Nej, fienden definieras tydligt i den ena riktningen, men exakt för vad man slåss är luddigare formulerat. Lyxzén, påläst som han är, vet inte ens om hans idelvärld ska vara "anarkistisk, rådskommunistisk, eller en socialistisk demokrati", och då kan man ju föreställa sig hur svaren man får om man frågar virrhjärnorna med gatstenarna.

Hursomhelst: Själv är jag feg och småborgerlig. Tanken på alltför omvälvande samhällsomstörtningar skrämmer mig. Jag vill till exempel inte så gärna se en proletariatets diktatur, för stora delar av proletariatet lyssnade inte i skolan.

En revolution ser jag däremot fram emot, en revolution som kan vara nära förestående, och det är hit jag vill komma. Två av världens största skivbolag, EMI och Warner Music, fick inte alls slå sig samman, som de ville. EU-domstolen hajade att det rent konkurrensmässigt kan bli lite kärvt för de andra bolagen. Tack för det. Man kan vara ganska säker på att en sammanslagning skulle ha lett till att ett gäng artister dumpades, inte det motsatta. Man skulle säkert slimma organisationen.

Stora skivbolag är en sån där grej som konsumenten inte vinner på. Likriktningen blir enorm, även om underjorden förstås är tätt befolkad trots jättarnas existens. Musik är mer än en handelsvara; det förmedlar inte EMI, dock de mindre bolagen. Skivbolagen har inte någon gudagiven rätt till sina vinster. Den marknadsandel de har mutat in, och som försvaras med näbbar och klor, har de bara till låns. Konkurreras de ut, så ska de bort. Precis som alla småbolag som köpts upp eller konkurrerats ut tidigare.

Nedladdningen säger de själva bidrar till branschens nedgång, även om vissa undersökningar visar på motsatsen. Men visst, spridningsformerna är nya och revolutionerande, och möjligheterna till egna produktioner likaså. Nya inventioner alltså med lite tur kanske dödar storbolagen, men de kommer att kämpa emot. Deras lobbygrupper kan inte tillåtas få för stor makt under resan nedåt, det är viktigt.

När flyget tog över, försvann naturligt nog en del av den transatlantiska passagerartrafiken till havs. Utkonkurrerad och död. Det får sägas vara korrekt. Det är den marknadsekoomiska darwinismen i ett nötskal. Play by the rules, die by the rules. Fan vad mycket engelska det blev.
Kolosserna darrar på sina lerfötter. Revolutionen är här.