Varför?

Varför är nutida, kristen musik så jävla dålig? Råkade av olika anledningar höra en del av en musikal av en frikyrklig kompositör från Göteborg. Så otroligt dåligt. Eller, det var kanske av fantastisk kvalitet om man är insatt i genren, men jag kan ju ta mig friheten att vara en smula subjektiv. Alltså: så riktigt, jävla grundmurat tokdåligt.

Det är som en fullständigt strömlinjeformad, framgångsteologisk, muzak-är-vår-herre-inspirerad gröt av gospel vit som snö och... skit. Som om Deep Blue tolkade Marvin Gaye. Som synkoperat kopieringspapper. Som om Carl Bildt spelade blues, som bluegrass med syntbanjo.

Tragiskt nog är det oftast oerhört duktiga musiker och fantastiska sångare som hållit på sen barnsben som ägnar sig åt skiten, kyrkor är ju en av få instanser där musik faktiskt används och där musik kan vara en sysselsättning på högre än hobbynivå.

Men antingen Gud eller kristna hatar förändring. De tycker att det där trevliga svänget som virkade tofflor kan vicka i takt med räcker gott.

Kan det vara att kristna samfund, sektklassade eller ej, inte riktigt lyssnar på resten av världen? Något konserverar dyngan.