Bäddade nyss sängen. Stod och skakade täcket, och sjöng Morrisseys Now my heart is full. Det är inget ovanligt.
Då bytte Freud ut ett ord:
"I just can´t explain, so I won´t even try to", blev
"I just can´t believe, so I won´t even try to".
Det var lite läskigt. Det känns som om det stämmer obehagligt bra. Förklara, det går utomordentligt. Analysera allt från tolv håll, och förklara. Det är rent av allt jag kan.
Det som fattas är tron. Naturligtvis menar jag inte i religiös bemärkelse. Jag menar på allt. Livet. Mig själv. Den tro jag trots allt har känns närmast fejkad. Jävligt skum känsla.
Hoppas den går över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Illa, illa att du inte tror på dig själv, men tror du inte att de flesta ibland tappar tron på sig själv och vad man gör ibland, flera gånger per dag...? Att man går runt med en känsla av fejk, dvs. att man själv är fejk! Det går ju över ganska fort med sådant är nog inte ovanligt.
tack. hoppas det. det känns faktiskt bättre redan idag.
Det här är ju bara samma inkvisition igen, du måste byta till Church of England! Nej seriöst, du har ju dina allsidiga analyser - du måste bara välja en sida att stå på själv. Och i de flesta fall får man välja att tro på en sida utan några som helst krav på att förklara varför. Utnyttja det!
Det är extra svårt med ditt jobb, tänker jag mig. Jag vet ju iaf att jag är en väldigt bra brevbärare och kan omöjligen avslöjas som en dålig i fårakläder.
Däremot hade jag ju en hel del ångest inför redovisningar då jag pluggade och typ tjugofyra-sju då jag forskade.
Skicka en kommentar