En riktigt färsk och krispig dag.

Jag såg idag, det känns som ett tag sen sist.

Jag åkte igenom parken på cykel, utan solglasögon, det kanske var det. Plötsligt stod grönskans fulla vidd klar för mig, den var helt otroligt intensiv. Små blad som en gång varit äppelblom singlade genom luften och himlen var blå, molnen var vita och fåglarna sjöng, uppfyllda av helig ande. Eller kättja, det är svårt att avgöra så här års, och känslorna är ju lika intill förväxling. När jag rullat igenom stan så lämnade till min förvåning dieseldunsterna i en vårvarm fläkt utrymme för något annat, kanske hägg, svårt att säga, det var utspätt och flyktigt. Men ändå!

Allt detta såg jag, och då menar jag inte att jag förnam det och sedan kunde redogöra för vad som hänt, utan jag SÅG det. Inte bara intellektuellt och kognitivt, utan med själen - i brist på bättre ord. Jag kände det. En nästan total närvaro i nuet. Jag tänkte varken på sedan, nu eller då, jag bara var, gjorde, förnam och uppskattade. Jag längtade inte, jag strävade inte. Det var inget andligt, det bara var.

Det är i den riktningen jag till styra livet. Jag vill se varje ögonblick. Jag sitter på bussen nu och känner doften av fukt, och ett par socknar bort ser jag regnet beslöja en liten by.

Vissa dagar är bara helt rätt.