Bloggandet har gått sådär ett tag. Hade jag varit en bloggare så hade alla rutinläsarna dragit. Nu är jag ju bara en jeppe med en blogg, så vem bryr sig.
Int ja.
Saken är att det helt enkelt inte dyker upp ämnen ibland och jag är inte den som vill skriva om promenaden jag just tog om jag inte råkat promenera rakt in i Jesu nedstigande från himlen. Till exempel. Jag orkar inte skriva att jag lagade min mest lyckade bouillabaisse nånsin i fredags, det är ju intressant för ingen utom för mig.
Just nu läser jag debattsidorna, min ständiga källa till "Ja-a, verkligen!", med ohöljt ointresse - hur nu det ser ut. Just det brukar annars ge spin-off-effekter efter ett par dar, när allt "Ja-a, verkligen!" har lagt sig. De brukar i sin tur manifestera sig här.
Men fördomar. Jag måste ju skriva om fördomar, kom jag på.
Vi människor är jäkligt smarta. Vi är det av en anledning: Var vi asdumma skulle vi dö. På ett eller annat sätt. För att kunna utnyttja all smartma måste vi uppfatta saker omkring oss och ordna in kaoset av uppfattningar till ordning. Det gör vi genom att systematisera och förenkla.
Vi delar in saker, omedvetet, i genrer och grupper eller typer eller vad som helst. Sparv eller siska? - fuck knows, det är en fågeljävel.
Vi drar lärdom av saker vi redan från början lärt oss och förenklar genom att anta att de egenskaper vi vet att något känt har, även är relevanta för något liknande. Visar det sig att det inte stämmer, så systematiserar vi om.
Det är så den mänskliga kognitiva förmågan fungerar. Vi behöver inte ta på alla stenar för att våga dra slutsatsen att stenar är hårda. Att göra det behöver i sin tur inte betyda att vi inte känner till undantag som pimpsten och glimmer.
Men, det mest relevanta är trots allt att säga stenar är hårda.
Att säga att stenar är hårda är inte en fördom. Det kan vara en generalisering, något helt annat, och rätt gjorda stämmer sådana väldigt ofta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hmm, har tänkt på det där. Visst är sten oftast hårt men det finns ju faktiskt undantag. Inte att de skulle vara mjuka men Egyptisk kalksten är allt annat än hård.
Dessutom fick jag den kloka frågan igår om jag brukade koka ris i vatten...tänkte att det var som att fråga någon om denne fyller år på sin födelsedag tills jag kom fram till att man faktiskt kan koka ris i andra saker än vatten, t.ex. buljong el. vin (har dock inte testat). Dessa innehåller dock ganska mycket vatten så det kanske är samma sak eller? I vilket fall som helst så ville inte mitt persiska ris mjukna utan fortsatte att vara knaprigt efter 50 minuters stormkokning och jag kan ju inte hävda att risets proteiner har stelnat då jag ju inte är Mårten.
Chipp
A
Fördommar=fakta om det är mina fördommar.
Fördomar. Det stavas fördomar.
Fan, jag är dålig på sånt där.
Skicka en kommentar