Hundsfott!

"Jag ska slita ner dina takpannor tills jag tröttnar. Sen ska jag riva upp läkt och papp där pannorna är borta. Din låsta dörr ska jag högtidligen ignorera, jag ska klösa mig genom innertaket och tränga in dig i ett hörn och tvinga dig att dricka vatten tills du nesligen väter dig."

Helgo satte locket på sin favoritpenna. Han tog av sig de tunna handskar av bomull han bar för att inte lämna fingeravtryck eller genetiskt material på brevet. Kuvertet var adresserad med en bläckstråleskrivare, och för att ingen eventuellt skulle kunna spåra honom genom bläcket så hade han snattat bläckpatronen på en bokaffär i en grannstad. Pappret var av ett så vanligt fabrikat att han antog att det måste vara omöjligt att hitta honom genom det och pennan han använde hade han hittat i en stol på ett pendeltåg som han inte brukade åka med. Kuverten, vanliga vita i C4-format, var köpta på Akademibokhandeln, men han hade avsiktligt betalat kontant och inte med kort för att han inte skulle kunna spåras som kuverköpare elektroniskt. Brevet hade han skrivit med vänster hand, i det fall polisen skulle kalla in en grafolog.

Han myste och fnittrade och ömsom studsade och ömsom flöt fram när han gick för att hämta ett kaffefat i köket. På fatet lade han en mycket anonym tvättsvamp. Den var av den äkta sorten som växer på havsbottnen, ingen fabrik skulle kunna hittas. Han öppnade en flaska Ramlösa och hällde långsamt vatten över svampen tills den var genomblöt, och gick tillbaks till skrivbordet. Han fuktade ett frimärke på svampen och fäste det prydligt och rakt på kuvertet och sedan ett till, det vore ju idiotiskt om brevet inte kom fram för att han snålfrankerat, tänkte han. Han tog på sig handskarna igen, och vek ihop brevet. Han kunde knappt behärska sin munterhet när han stoppade det i kuvertet, han satt och hoppade på stolen.

Den ystra sinnesstämningen sjönk som ett blylod i Ishavet, Helgo hejdade sin tunga just som den raskade över klisterremsan. Han satt som förstenad och höll kvar kuvertet mot sin utsträckta tunga. Han slöt ögonen och behärskade sig för att inte skrika, drog ett djupt andetag och rev sedan sönder det hela och började från början. Det skulle bli dagens tredje.