Jag är en av dem, om ni undrar, som fäster upp sina jeans runt vristerna med gummisnoddar åtta minuter innan det är hopplöst ute. Jag är den som vägrar bära baseballkeps. Symptomatiskt är det alltså att jag skaffar en "blogg" fastän det är så oerhört gjort. Det är nog det gjortaste som finns just nu. Förhoppningsvis ska det bli något nytt, det här. Naturligtvis blir den det också; just jag har aldrig haft en "blogg" förut, så det är ju oundvikligt.
Nå, väl bekomme.
(Förresten, självklart kommer jag aldrig fästa upp mina jeans med gummisnoddar, det var bara en metafor tänkt att beskriva mig som inte tillhörande slentrianmodets avant garde, och överfört alltså inte heller cyberrymdens.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag vet inte vad du tycker, men jag tycker att det här var en skitbra idé. Att istället för att förslösa dina dagar på kontoret med att betapeta, så tränar du ditt språk och din stil. På sätt och vis kanske du just har börjat skriva världens längsta CV?
Skicka en kommentar