2007-10-25

Litania, läs inte. Det är bara gnäll.

Det är intressant. Strax innan jag vrider mitt huvud åt höger för att se ut genom fönstret, så förutsätter jag att den ska vara grå. Mörkt grå. Kanske rent av att det mitt på den ska trona en jättelik, kolsvart, upp-och-nervänd virvelstorm, upplyst av blixtar och andra mörksens urladdningar, som suger lycka och livslust ur människorna. Köttet av benen.

När jag tittar efter är den blå som en blöjförpackning. Diskrepansen mellan verklighetens himmel och mina förväntningars himmel, ligger i mig. Det är för att det är höst. Många andra har det likadant, många andra undrar varför i helvete man bor i det här satans skitlandet". Intet nytt under solen som aldrig skiner, vi är dömda till upprepning. Same procedure as every year. Inte fan gör man något åt det. Eller jo: Förra året tog jag faktiskt en promenad för att att få ljus, det ska ju vara det man lider brist på, men kände bara avgrundsdjup ensamhet tills jag gick in igen. Vissa går i ljusterapi. Kanske gör någon slag i saken och köper en sån där sollampa man har på skrivbordet. Kanske visar det sig att den inte muntrar upp värst mycket, men att den fungerar bra som fokuspunkt för avsky. Fan, det är bara en till sak att slå sönder i frustration.

Sätter mig framför datorn och ska jobba, men tiden går och oerhört lite blir gjort. Hur vet man om det beror på att man mår skit, eller på att man är fullständigt och totalt värdelös?

Fan, jag skaffar ett piller. Sånt här ska ni inte behöva läsa.

2007-10-24

Nej, det är ju kul att skriva.

Idag, käre vän, ska jag skriva nåt skit om hållbar utveckling, eller så. Kanske handlar det om hur förfelat vårt samhälle är. Det gör nog nästan de flesta tankar jag tänker, förresten. Så här började det.

Det var en reklamspot i TV med Hyresgästföreningen som avsändare: 636 000 ungdomar ska flytta hemifrån inom 3 år (eller nåt), sade den. Det finns 4000 lediga ettor. Där ska mottagaren själv få överslagsräkna och utbrista "Herrejösses, det blir ju i runda slängar 0,00629 lägenheter per ungdom! Vi KRÄVER ett nytt miljonprogram! Nu! Nej, ett miljardprogram!"

Menar hyresgästföreningen att vi ska bygga 632 000 lägenheter på tre år? Eller att det inom några år kommer arr bo 371,7 ungdomar i varje etta om vi inte gör det? Det låter ju minst sagt helt jävla CP-skadat, och helt jävla CP-skadade kan de väl inte vara? Nej, det är nog mer menat som en menande armbåge i sidan, ett pekande finger i rätt riktning: "Se här, vilken problematisk problematik vi problematiserat. Va?"

Men tanken bakom är rätt läskig, bilden av hur västeuropeernas liv ska se ut, utvecklingprofilen som ses som den normala. Man lever hemma med föräldrar tills man blir kanske 20, sedan ska man flytta hemifrån till en etta, tills man allt senare, särskilt i storstäderna, träffar någon, flyttar ihop och skaffar barn. Ensamhushåll är ett enormt resurs- och energislöseri, och dessutom är det nog inte särskilt nyttigt eller naturligt. Jag tror att ensamhushållen är en byggsten i det alienerade samhället där man inte vågar ringa på hos grannarna för att låna mjöl, där man inte kan ta emot en tjänst, och där kommunen anses ha misslyckats när ungdomsgäng löper amok.

Ändå är det nästan omöjligt, verkar det som, att tänka utanför ramverken, hur bisarra de än verkar.

Fan. Förr har man trott att världen är på väg åt helvete, på mer eller mindre lösa grunder. Nu verkar det som om man faktiskt vet att den är det, men blint rusar kollektivet vidare, eftersom kollektiv övertygelse är starkare än individuell övertygelse. Ett samhälle i sken, hur fan tyglar man det, när man inte ens kan påverka vilket bröd vissa köper? Jag kanske borde omvärdera mina tankar om att gymnasieskolan borde bli frivillig igen. Den borde nog vara obligatorisk, liksom minst två års studier i humaniora.

2007-10-08

Guldgrisens år revisited

Guldgrisen har varit ganska snäll mot mig. Jag har fått en fru. Jag varit i Thailand. Jag har börjat jobba mer: det känns som att livet faktiskt går lite framåt. Våren minns jag visserligen inte mycket av, och sommaren sög. Och jag var fattig. Jaja, som det känns nu så har Guldgrisens år på det stora hela varit ganska hyggligt, och om det är det jag minns sen, så är det ju det som är sanningen.

Nu kanske jag ska översätta en hel bok.

Jag har också upptäckt att jag kanske börjat bli lite, lite synsk. Det är en intressant och ny känsla.

Nu till det viktiga. Jag vet inte om jag kommer att skriva mer här. Det är lustigt, för jag tycker att det är ganska tillfredsställande.

Men det känns bara så underligt... överflödigt. Skumt.

2007-09-18

Beträffande Lars Vilks

Länge sen jag skrev nåt här. Bloggarna dör. As I have foretold.

Men man nåste ju nämna det där med Lars Vilks. Han kallade sig för Lille Rushdie i DN idag. Haha.

Hej, hybris.

Rushdies Satansverser kanske kan sägas ha ett något högre konstnärligt värde än Vilks telefonklotter. Och en sorts mening.

Muslimerna ser att Vilks avbildar Muhammed som en hund. Begripligt att de blir sura, om hund är ett skällsord. De vet nog inte vad en rondellhund är, så att förklara det idiotfenomenet lär löna föga. Sen kan man tro vad man vill om huruvida de verkligen blir sura. Det mesta är nog propaganda. Och vilka är de? Vilka blir sura på riktigt? Vilka blir det för att någon mulla uppviglar dem?

Och varför ritade han skiten? Varför publicerade skiten? Är rondellhunden (förresten, om Akademin tar med det ordet i nästa upplaga av SAOL ska de fan hudflängas på torget hela bunten - jag lovar, jag emigrerar då!) en bild av islams intåg i folkhemmet? Symbolen för islam inkarnerad i det absolut svennigaste under solen, de kvällstidningsomhuldade rondellstyggelserna?

(Sen skrev nån nåt om hur allt rör sig runt hunden/Muhammed, och att denna egentligen var Lars Vilks som vill att allt ska cirkla runt honom, som fordon runt en rondell. Det känns ganska troligt.)

Vilken jävla tattare som med en undermålig teckning lyckas få igång tryckfrihetsdiskussionerna här också. Så oerhört onödigt! Ett helt land kommer emellan. Om någon mot förmodan skulle ställa till med fanskap i Sverige, så är det med största sannolikhet inte Lars Vilks som sprängs i småbitar. Det är någon annan.

Varför kommer tryckfrihetsdiskussionen hela tiden att handla om att någon ska ha rätt att baktala eller smäda någon annan? Det är knappast det den är till för.

Grr.

2007-08-30

Vasseratre.

Verklighetskontroll. Autoinventering. Kanske defragmentering också.

Jag är tillbaks i livet. Jag har varit någon annanstans under en period, det har varit ömsom vin, ömsom vatten. Vatten när jag arbetade min obefintliga bakdel av mig på Arlanda och missade den olidligt korta sommaren. Vin när jag gifte mig med min fru den 11 augusti - det kan låta som en sån där lögn man drar för att ens liv i andras ögon ska verka lyckat, men det var nog den bästa dagen i mitt liv. Vin när vi åkte på smekmånad till Thailand i två veckor. Har inte sett det landet sen 2000, då flydde jag och min kusin från våra liv. Flykt.

Vin, ja. I Tyskland har jag sett folk dricka vin med vatten i. Lite som någon sorts måltidsdryck. Rödvin med kolsyrat vatten har jag sett.

Ungefär så känns tillvaron. Det är det som kallas vardag. Jag har inte känt av den på länge. Kanske har jag försummat den, låtit den förfalla. Nu måste den kanske fyllas igen. Eller så handlar det om tillvänjning.

Orkar inte skriva något vettigt, inget sådant försiggår i mitt huvud.

2007-08-02

Pathos, ethos eller mittemellan.

Mina älskade barn, läser ni tidningarna? Lever ni i världen? Jag tror att det är så. Då kanske ni sett framskridandet skrida fram? Utvecklingen vecklas ut?

Var på Västkusten, åkte till Konsum eller Coop eller vad det heter nu, någon av Kooperativets butiker iallafall. Den i Ljungskile, ni vet. Brukar inte handla på Kooperativet, förstår inte idén med att ha kvar skiten om det inte är billigare än andra alternativ. Om kapitalismen blir billigare för kunden, kör med den.

I butiken stod stora pallar, på dem femlitersdunkar med dricksvatten. Det var importerat från Finland. Jag utbrast i någon sorts fördömande, det är liksom så jävla onödigt. Man dricker det ju inte för att det är godare eller för att det inte finns rent vatten i kranen, utan för att man vill verka lite mondän. Det känns lite Sydtyskland eller så, lagom kontinentalt.

Sen kommer min favoritkrönikör Lena Sundström (läs och tänk) och skriver om samma sak. Det känns ju skönt an hon gör det, för hon har ett lite bättre forum än jag. Pathos och ethos, tjo.

Då ringde plötsligt telefonen på Arlanda där jag är. Jag blev ombedd att ringa upp en person som hade ringt en massa gånger. Hon ville anmäla att en väska var trasig. Jag öppnade rätt program i datamaskinen och rätt mallar i programmet och ringde upp.

Allt var tydligen lugnt, pappren hon ville ha hade hunnit anlända innan jag han ringa upp.

Men företaget som ersätter trasiga väskor för flygbolaget hon hade rest med skulle nog inte ha den Gucciväska för 9000 pix som hade pajat i lager, antog hon. Jag antog detsamma. Och hon ville inte ha någon sunkväska för 800 spänn.

Och barnvagnen som var trasig var av märket Porsche och kostade också 9000 spänn eller så. Priset är inte extremt i barnvagnsvärlden vad jag förstår, men den här kan på grund av det exklusiva märket inte lagas - ingen har reservdelar. Det blir till att skaffa ny Porschevagn till barn som (utan att jag vill moralisera över det) lär fortsätta åka Porsche livet ut. Det är ju inget fel med det. Bra bilar.

Jag berättade att det här var att betrakta som rena försäkringsärenden. Om det alls var att betrakta som ärenden. Vi lade på.

Sen ställde sig barnet i Afrika och tittade på mig. Världen är inte så rättvis, tycktes det säga med bara en blick.

Jag vet, jag är en fjant.