Jag äter det allra mesta. Äter jag inte något så har det oftast inget att göra med smaken, utan något annat, till exempel förutfattade meningar, kulturella tabun eller, oftast faktiskt, konsistens. Det var så sant, eventuell giftighet är också en intressant aspekt att tänka på när man väljer mat.
En sak i hela världen tycker jag är riktigt vedervärdig. Det är sardelloliver. Alltså stenfrukten oliv som någon idiot stoppat in små salta döda fiskar i. Det är det enda jag kan komma på som jag tycker är riktigt, riktigt äckligt, det enda som får mig att stå och hulka över papperskorgen. Första gången jag råkade få i mig en så gömde den sig bland helt vanliga oliver, jävligt lömskt. Hade jag väntat mig att det plötsligt skulle smaka tre månader gammalt lik i munnen så kanske jag hade varit beredd. Jag hade kunnat svälja den utan att smaka, stoppat den i fickan, inte tagit den, vad som helst. Som det var nu höll jag på att börja gråta.
En sak i hela världen tycker jag är riktigt vedervärdig. Det är sardelloliver. Alltså stenfrukten oliv som någon idiot stoppat in små salta döda fiskar i. Det är det enda jag kan komma på som jag tycker är riktigt, riktigt äckligt, det enda som får mig att stå och hulka över papperskorgen. Första gången jag råkade få i mig en så gömde den sig bland helt vanliga oliver, jävligt lömskt. Hade jag väntat mig att det plötsligt skulle smaka tre månader gammalt lik i munnen så kanske jag hade varit beredd. Jag hade kunnat svälja den utan att smaka, stoppat den i fickan, inte tagit den, vad som helst. Som det var nu höll jag på att börja gråta.
Summa summarum, nästan inget är asäckligt förutom sardelloliver. Tills nu. De hade nån sorts drive med tropiska frukter på en lokal affär, jag köpte en ananas, ett gäng sharonfrukter, något mer jag kände igen, och dessutom någon sorts plommonliknande, blanka, röda grejer på ett litet skaft. Stora som mandariner, ungefär. De hette tamarillo. Bedrägligt namn, inte sant?Det finns två förklaringar till fruktens smak.
Ett: Satan själv, Flugornas herre, har bajsat i dess innanmäte.
Två: Den är ett skapelsens practical joke. Jag ser för mig hur Jahve står och asgarvar med sina polare när han hänger upp dessa styggelser på ett träd eller en buske nånstans, eller vad fan de nu kan växa på. Han insåg nog i efterhand att det var ett lite väl grovt skämt, så han placerade växthelvetet nånstans i världens avkrokar, så att det iallafall skulle ta en jäkla massa år innan nån hittade dit. Nu har det dessvärre gått en jäkla massa år.
Fatta, en vacker, blank, röd frukt med ett innanmäte som en strukturerad passionsfrukt och frisk doft - men som smakar sardelloliver.
Saatana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar