Sydländskt temperament? Nej, tack.

Ibland hör man medmänniskor (nej, vi ska vara ärliga med vad vi menar: pack) gnälla över svenskars i gemen svala läggning. Jag har för en stund sedan deltagit i en telefonkonversation som fick mig att än mer inse hur idiotisk den åsikten är.

"Varför får hund inte komma in i Sverige? Fuck, det är Europa!"

Den guldpläterade catwalkanorektikern till fru stod framför mig med sina Monte Carlosandaletter. Hon gav mig mobilen motvilligt, men verkade inte våga säga emot hetlevrade sydländske mannen som fanns på annan ort. Hon verkade besvärad. Eller, hon delade mitt svala kynne och insåg mycket väl att jag inte skrivit tullreglerna. Det spelar ingen roll vad nån säger, jag kan inte få in deras jävla chihuahua hur mycket översittarhelvetet i luren än rosslar.

Orsaken till att jag står där med lyxhustrun och lyxbarnen klockan halv två på natten är att paragrafryttarnas överhövding från Tullverket ridit in. Gränslande sin arabiska fullblodsparagraf stormar han in som en hel mongolhär. Dag eller natt spelar ingen roll. Så fort jag riskerar ledighet, bara. Det fattades nån stämpel i ungarnas hunds pass.

Jag vet inte om hela konversationen med det sydländska temperamentet behöver återges här. Draget till sin spets handlar det om att prata utan att lyssna, tro att man lever i en värld där en liten dusör får tullarna att släppa in en hund i Sverige så att den dödliga dvärgbandmasken kan spridas, högt klagande (och om man är kvinna även gråtande) fastän man vet att det inte kommer leda någon vart, ideliga upprepningar av självklarheter, und so weiter.

"Jag har inte tid med det här", säger jag. "Åh, fuck, du har inte tiiid", säger han föraktfullt. "Din tid är jätteviktig." (Han låter sarkastisk.) "Vad spelar en liten fucking jävla mask för nån roll? Fuck."

(Här blev det ganska roligt, jag försökte skämta.)

"Jo", sade jag, "om man släpper ut de dödliga maskarna som hundarna kanske bär på så förstör man naturen i Sverige. Man kan inte plocka bär till exempel."

"Fuck Sverige", genmälde han, "jävla fucking Skitsverige, med er jävla kung och fuck!"


Arga människor är verkligen asroliga, men känslor är fan helt vidriga och onödiga. Jag förordar att svenskar hålls drogade och kalla för att föregå med gott exempel. Vi avlar sedan fram en ras av supermänniskor i speciella läger genom att para de av landets medborgare som välsignats med Aspergers syndrom.