Kanske höjden av omoral?

Nu är det bekräftat. Läste i blaskan idag att CSN fått in mer återbetalade pengar än man beräknat. Du kan lita på att om du intervjuade någon därifrån, så skulle de få det att framstå som något bra – kanske skulle de säga att detta är mycket goda nyheter, det tyder på att svenska folkets betalningsförmåga är ännu bättre än vi vågat hoppas på – och då hoppades vi ändå i en massiv högkonjunktur – och så vidare.

Jag tycker det är något helt annat, men det kanske du redan förstått.

Under lång tid har regeringar ivrat för att medborgarna ska studera vidare efter gymnasiet. Samtliga verkar vara idealet, men redan nu är vi i faktiska siffror uppe i ungefär hälften.

Orsaken sägs vara kunskapssamhället, vilket vill säga att när Sverige inte kan konkurrera med brawn, så får vi konkurrera med brain. Eller som Far skulle sagt: det man inte har i huvet får man ha i benen. Fast tvärt om. Vi har det för bra för att orka använda benen.

Så lyder propagandan.

Eftersom utbildning – all utbildning – verkar tillskrivas någon sorts egenvärde, så är det svårt att oemotsagd peka på sanningen. Sanningen är att högskoleboomen till stor del är en åtgärd för att putsa arbetslöshetssiffrorna.

Jag tänker så här:

Att utbilda människor i offentlig regi är naturligtis inte det enda sättet att skapa kunskap. Det är inte nödvändigt att gå Hur–mycket–vinst–går–vi–med–per–bananlåda–programmet vid Bananhögskolan i Buggehult för att räkna vinst på bananlådorna, det går jättebra att lära sig konsten av Bananmästaren vid Chiquita i Kajskjul 102 i frihamnen i Götlaborg.

Enorma mängder av utbildningsplatser leder till specialisering, vilket leder till att många som är lämpade för ett jobb faller i ansökningsprocessen på rena teknikaliteter; de missade Bananhögskolan. Specialiseringen förutsätter också att man ska veta vad man vill redan vid 13 års ålder.

Att utbilda folk sönder och samman är heller inte bara entydigt av godo. Risken finns att man inte bara ger människor möjligheter. Man ger dem också höga hästar att sitta på. Folk blir bra självmordbenägna om de har 200 poäng i sociologi, men i slutändan ändå bara får ta datakörkort i AMS regi.

Säger staten – som vi ju vet vet bäst – till lättpåverkade ungdomar att de ska läsa vidare, så gör de det. Staten har tolkningsföreträdet till arbetslöshetsstatistiken. Själv gick jag ett år på en utbildning som spåddes fantastiska möjligheter, men hoppade av. På den tiden tjatade offentligheten om att man skulle läsa vissa utbildningar. Mina kursare som fortsatte var tvungna att välja mellan arbetslöshet eller att läsa vidare när de var klara, det fanns knappt ett enda jobb. Det är mycket vanskligt att ge såna rekommendationer, och därmed moraliskt tvivelaktigt.

Vidare: Säger staten att vi i jämlikhetens namn ska ha ett system med studiebidrag och studielån för att minska den sociala snedrekryteringen, så tar folket lån. Kommer någon dessutom från en miljö där alla har läst och lånat, så tar de lånen utan att tänka på hur reglerna för återbetalning ser ut, särskilt om de är 19 år.

Ett ovedersägligt faktum är också att ekonomin i den högre utbildningen dödats. Det skryts om att vi lägger mest pengar i världen på forskning, utan att det nämns att samma stat som ger pengarna med högern, tar tillbaks dem med vänstern.

Så sker inte bara med forskningsanslag, utan även med till exempel lokaler. Exemplet Uppsala: staten ger anslag för hyra av lokaler, som universiteten tvingas hyra av ett statligt bolag. Bolaget bildades genom att lokaler som Universitetet ägde lyftes ut och sattes i ett bolag. Staten ger pengar, men tar tillbaks en stor del av dem genom ett vinstdrivande bolag. Vinsten i det bolaget betalas alltså av staten själv och på medborgarnas bekostnad.

En annan sak är att kvaliteten har sänkts något oerhört på utbildningarna ju fler som börjat läsa, och en kombinerad arbetslöshet och hög kvot av högutbildade leder till inflation. Den omhuldade utbildningen blir plötsligt inte mycket värd, förutom att ungdomsperioden förlängts med några år för den som läst – vilket visserligen ligger helt i tiden.

I slutändan är det många som känner sig lurade. Jobben är färre än väntat och summorna CSN vill ha är fullständigt oproportionerliga mot vad låntagarna tjänar.

Det värsta är att sossarna spelat med det hela. Runt resonemangen för utbildning är det lätt att stänga vattentäta skott av sosseretorik. Det är som att hälla vatten på en gås att angripa dem, men retoriken bygger på teoretisk moral, inte praktisk. Försvaret går att bygga, men det är inte det rätta.

Sanningen är att man haft att välja mellan att en enorm ungdomsarbetslöshet bekostas av det allmänna, eller att dölja den genom att skuldsätta en hel generation. Man valde det sistnämnda, och redan hamnar mängder av CSN–skulder hos kronofogden.

Det är mer cyniskt än all borgerlighet i klump.

En fördel med offentlig verksamhet, till skillnad från affärsmässig, är just att den inte måste gå med vinst. Det finns saker som måste få kosta, och det finns saker som bara kostar. Många av dessa är investeringar i framtiden, inte slöseri. Att försöka driva vinst för att täcka dessa kostnader är en chimär.

Ser staten ett egenvärde i att medborgarna utbildar sig – ge dem hyggliga låneförmåner och bra utbildningar. Vill staten se mer och bra forskning – ge inte pengarna framför folkets ögon, bara för att ta tillbaks dem när strålkastarljuset släckts.

Hyckleri. Den politiska korrektheten och mediemässigheten verkar ha gjort att det enda viktiga är att en verksamhet går att framställa som bra med rätt journalistiska vinkel. Det är det enda försvar man behöver kräva av sig själv.

Sen kan det finnas tusen andra vinklar, men dem skiter vi ju i.

När CSN går bättre än väntat, så betyder det att tumskruvarna dragits åt ytterligare. Med löften om mjölk och honung lockas du av den politiska aristokratin att belåna din framtid. Tror du att det bara är för din egen skull så är du naiv.

Medan du letar efter mjölken och honungen drar någon sin stickert någonstans i skuggorna och kilar prydligt in den mellan dina revben.