Giftskåpet?

Kollade in de Sade på bokhandeln. Roade mig med att reagera på expeditens bersvärade uppsyn med en air av absurd avspändhet, som om det normalaste som finns är att läsa de Sade. Det är det nog inte, men normalitet har aldrig, tro det eller ej, varit något jag ansett som eftersträvansvärt.

Detta kommer av Vertigo, naturligtvis, läs bara inlägget under detta. De har nyöversatt och givit ut de Sade. Honom har jag velat läsa i säkert femton år, sedan jag läste om honom någonstans för länge sen. Jag har bara inte kommit mig för.

Jag bläddrade lite i De 120 dagarna i Sodom (oui, regardez le titre!) och Filosofin i sängkammaren. Ställde tillbaks dem. Pornografi är så banalt.

Någonstans är skriven pornografi i bokform rumsren. Är det bara jag som tycker det? Varför är det så? Har det att göra med att ingen faktisk person utnyttjas när allt är fiktivt? Nja, jag tror inte konsumenten går igenom den diskussionen i sitt huvud.

Förlag kan utan tvekan ge ut den och kalla den erotik, den står inte högst upp i tidningsstället på OKQ8 för det. Ändå är det samma företeelser som skildras, men i litteraturen ofta mångfalt grövre; skrivna perversioner frodas i det finrummets giftskåp, bild och film ligger i gränden under en skitig filt. de Sade är fortfarande pornografi, om än marmorerad med en över 200 år gammal idédiskussion som är intressant i sig.

Jag vet inte. Jag ser liksom bara en funktion med pornografi. Den är inte särskilt subversiv. Kanske har jag fel när jag tror att det finns sådana tankar bakom utgivningen.

Jaja. Jag är ändå glad att den finns där.