Leve revolutionen

Jag vet inte varför, men min antipati mot statliga verk är stark.

Jag antar att jag har ett problem med auktoriteter. Jag vill välja mina auktoriteter själv. Dessutom, säger mig magkänslan, vill jag nog få ut något av auktoritativitetsskapet, av min egen underlägsenhet.
Säg till exemel att jag jag har en chef. Jag tillåter nämnde chef att bestämma över mig, eftersom han/hon antagligen har makt över min lön och min fortsatta anställning. Vidare kanske jag tar råd av någon jag beundrar. Jag får stoppar in mina växelpengar i apparaten, men får ut något på andra sidan. Kanske en Snickers. Eller en kopp kaffe.

Statliga verk utövar makt, utan att du kan välja bort den. Dessutom får du oftast inget tillbaks. Tji Snickers. Att diskutera med ett statligt verk är som att skalla in sitt namn i ett berg. De som arbetar på dem är bittra horor som med näbbar och klor försvarar maktpostitionerna de slickat så mycket röv för att nå upp till.

När revolutionen kommer - och idag skulle jag må jävligt bra av lite revolution - så ska verken ställas mot väggen. Bolagsverket enkannerligen.

En sista cigarett. Pang.