Kapitulera

Ronnie Sandahl. Jag säger bara Ronnie Sandahl.

Jag vet liksom inte vad jag ska säga mer än Ronnie Sandahl.

Det är så vedervärdigt med den där publikfriande antiintellektualismen. En åsikt som lätt slinker ner, den rättfärdigar snaskeriet. Det är en bild av "vår tid" som förmedlas. Journalistens roll, osv. Söka sin samtid, förstå och rapportera.

Man skulle också kunna se det som att reportern på MSNBC väljer att försöka påverka en samtid som inte ser ut som hon tycker att den borde? Jag tycker att det tyder på ett ovanligt civilkurage för att komma från en stackars jornalist på en amerikansk tv-kanal, som säkert blir av med jobbet illa kvickt om hon inte agerar i aktieägarnas intresse.

Journalister rapporterar inte bara sin samtid, de skapar den, tragiskt nog. Hela den samlade sociala bilden av vad samhället är skapas till myyyyycket stor del i tv och tidningar. Vad finns kvar när alla är döda? Tidningsartiklar. One night in Paris. Mikrofiche.

Då kanske reportrarna kan välja att rapportera om vad som är viktigt. Att något är väldigt omskrivet kanske inte nödvändigvis kvalificerar det som en så stor del av vår samtid. Det är lätt att sälja det som folk vill läsa, utan att det nödvändigtvis förmedlar vad de borde veta - och där någonstans är journalistikens och tryckfrihetens hela försvar, plågsamt ofta upprepat. (Jag vet, det är jävligt osocialdemokratiskt - och därmed osvenskt - att påstå att någon information är viktigare än annan, jag vet, jag vet. Liksom, vem har rätt att sätta sig över någon annan och diktera vad de bör läsa? Nej, skriv om Paris Hilton. Fan, kanske är det rent av det som är demokrati?)

Jag kanske har fel om allt det här. Paris Hilton kanske är viktig? Hon är kanske en bild av samtiden, och den ska reportern hitta. Fuck Darfur.

Här sätter jag ner min projektledarskodda fot. Jag tycker det känns fullständigt vidrigt. Ska vi låta vår samtid vara Paris Hilton? Ska vi passivt stå brevid och se Paris Hiltonvärlden nästan utan motstånd ta över? Jag vill inte stå för en sådan samtid. Jag vill inte stå för pengarna som pumpas in och ut ur det maskineriet.

Ronnie Sandahl.