Välkommen till guldgrisens år

Vi har fått en första smakbit av det första året. Det är guldgrisens år, läste jag nånstans. Jag är förtjust både i fläsk och i guld, så det bådar ju gott. Kanske är det i år jag blir rik. Om man vill ha sina barn rika, så är det i alla fall i år man ska föda dem.

Synd, eventuella kommande battingar, ni får leva halvfattiga som jag.

Året har på tal om det börjat fattigt. Mycket fattigt. Det är en hel del i tillvaron som måste ändras på. Jag måste till exempel börja tjäna pengar. Det är något jag inte alls ser fram emot. Har aldrig gillat tanken på att arbeta.

Jag är född i fel tidsperiod. Jag är varken åttiotalist nuförtiden eller försörjd av ett generöst apanage från en rik moster för några hundra år sedan. Hade tärningen fallit åt alternativ ett så hade jag inte varit en sån jävla slashas, utan fötts helt utan förmåga till självkritik. Då hade jag bara vetat vad jag ville ha, och tagit det. Hade utfallet varit sådant att jag haft det hett åstundade apanaget 1789, så hade jag kunnat sitta vid mitt klavikord och fila på små menuetter. Eller vad man nu filade på 1789.

Nu filar jag här. Jag har filat rätt lite hittills i år. Mina vänner också. Jag spår guldgrisens år att innehålla bloggens död och avmoderniserande, förutom min kommande rikedom.

Skål.