Herr Kyrklund, vågar jag anta...?

Willy Kyrklund. Namnet har för mig alltid varit laddat med mystik. Författare som knappt syns annat än genom sina verk väcker min avund. Om jag själv skrev en bok så skulle jag antagligen vilja att folk visste om det. Som fan.

Jag erkänner villigt men lite sorgset att jag inte läst honom. Fråga mig inte varför, det är säkert oursäktligt, men det ligger än så länge framför mig. Liksom Torgny Lindgren. Jag ser fram emot det, kanske överskyler det detta mitt brott mot allt som kan kallas anständighet.

Nu har jag utan att läsa honom fått ta del av hans visdom, förvånansvärt nog genom televisionen. I ett tv-program.

Intervjuaren ställde frågan om det var sant att han börjat röka vid 40 års ålder. Willy Kyrklund svarade att nog var det så.

Man skapar sig ett behov, sade Willy Kyrklund, ett behov som kan tillfredsställas. Det fyller en funktion, fortsatte han, när allt fler behov inte längre tillfredsställs.

Kontroll.

Det är precis de orden jag försökt leta efter, fast då har det gällt kaffe. Det är inte bara gott - det fyller ett behov som jag själv skapat. Det är inte bara psykologiskt rent fantastiskt, det förhöjer också njutningen av själva drycken en hel del.

Jag har lång väg att vandra innan jag kan uttrycka min visdom i maximer. Som Kyrklund.