Jojomen!

Mään, det där var en grym och jättelik pappmuggskaffe!

Det är som den vise sade: sommaren solkas av sin förgänglighet, och vintern av sin motståndskraft. Fast den här sommarjäveln skrämmer mig, den hänger kvar som en trött sensommargeting. Man har inte mycket att förlora när man väntar på att dö.

Jo, jag har att meddela att jag kommit fram till att religion nog kanske inte är kompatibelt med demokrati. Det är ju lite jobbigt. Det hela har att göra med auktoriteter. Och att de måste ifrågasättas.

De allra flesta religioner är auktoritära, det kan du få svårt att förneka. Jag skriver "de flesta", eftersom till exempel buddhister brukar gnälla om att Buddha inte alls är någon gudom utan en vanlig snubbe - om än med betydligt lägre halt av stresshormoner än de flesta. Han sitter där med ett irriterande, upphöjt leende på läpparna och är vägledande för hur livet skall betraktas. Han är lite mer som en efterlängtad informationsdisk i världens största galleria än Myndigheten För Vart Du Ska Gå. Icke-auktoritär. Sen finns det ju folk som väljer att inte se honom så, men skriver jag om det också så riskerar avsnittet Dagens Stickspår att bli ännu längre.

Jag tänker alltså på kristendomen och islam och kanske hinduism, hur många gudar man tror på är oväsentligt, religionen är oavsett antalet gudar Myndigheten För Vart Du Ska Gå. Ett delsyfte, bisyfte, en funktion, ett resultat - vad du vill - av dessa religioner är att du ska sluta tvivla. Du ska sluta ifrågasätta vissa delar av livet, och istället blint lita på auktoriteten. Inte så jäkla kompatibelt med demokrati?

Sen, det är klart att blind tillit har sina lockelser.