Ord, o ord! Man slukar er till en sådan grad, att det fan kommer ut nya ur andra sidan. Här är några, till exempel. De kommer ut ur min andra sida.
Jag såg Johan Hakelius, liberalen, på flygplatsen härförleden. Han gick bland folket som en vanlig människa, en du och bror. Med sig hade han någon form av son, de tycktes ha varit ute och flugit.
Jag tycker om Johan Hakelius. Inte för att han är liberal, gunås. Nej, det är snarare för att han behärskar sitt medium så jäkla bra, and a svårt medium it is. Han skriver kolumner i bland annat Aftonbladet. Så där på flygplatsen ställde jag mig bredvid honom ett tag och såg viktig ut, för att se om han utstrålade något speciellt. Om han var speciell.
Näh. Förutom att han är en av mycket få förtiplussare som har en stil. En look. En image. Varumärket är viktigt, det är ett som är klart. Det gäller såväl mobiloperatörer som skribenter.
Han skrev idag en liberal text. Den ifrågasatte sossarnas valslogan "Alla ska med". Att den har ungefär samma känsloinnehåll som kall pölsa som torkat och fått en hinna tycker även jag, det behöver man ju inte vara liberal för att inse. Men solidaritet är det svårt att tycka illa om. Sen kan de ju tugga om det där de har i krävan hur många gånger som helst, sossarna, deras ord är bara ord för det. Färre och färre tycks faktiskt bli med, det är det ju svårt att förneka.
Nå. Hakelii angreppspunkt var som vanligt av det mer humoristiska slaget. Och tänkvärd, han är ju långt ifrån en idiot. Den slutade någonstans i "tänk om man inte vill med, då".
Då såg jag det framför mig som i en vision. Här, nej där, står mängder av average schmoes och kämpar. Inte direktörer, inte medelinkomsttagare, inte barnfamiljer. De är unga vuxna, kanske. De klöser sig gråtande upp för en lerig slänt i piskande regn. Snoret bubblar ur deras konstant förkylda näsor. De har lera under naglarna, de halkar i för stora gummistövlar och får lera och gräsklipp på jeansknäna. De klöser och klöser, men kommer aldrig upp. De gråter och gråter. Någon enstaka gång försvinner någon enstaka av människorna upp över slänten och försvinner utom synhåll, till en plats där det inte längre regnar, och där underlaget inte är lerigt.
Nedanför kullen, allra längst ned, sitter de som inte orkat klösa. Kanske har en del av dem börjat men av olika anledningar slutat. Andra kanske inte kunde från början. De sitter nedanför slänten i leran, dyigt vatten rinner ner och väter dem. Men de har ett paraply.
Känslan där. Att sluta klösa. Ta in den. Att sätta sig i leran och halka ned till botten. Tänk dig. Att sluta göra chins på gymmet, släppa stångjäveln och falla ihop i en hög på golvet för att aldrig mera röra sig. Det finns en lockelse. Klösarna på slänten känner sig alldeles paraplylösa. Och förr eller senare slutar man falla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja, Hakelius kan ha rätt i sin kritik av såssarnas förfärliga slogan. Jag vill inte heller att alla skall åka med mig på mitt tåg (om inte mitt tåg så det tåg som jag åker med). Jag tycker dock inte att de skall lämnas kvar på Uppsalas central utan jag ser gärna att de tar ett annat tåg, eftersläntrarna tar ett senare tåg, och de som är mer morgonpigga får ta ett tidigare. Det kan ju inte vara så som såssarna vill att man skall hålla tåget inne - med den effekt att många kommer försent till jobbet - bara för ett ett fåtal eller en mindre mängd kommer för sent. Jag kan inte heller kräva att alla tåget skall vänta i tio minuter på mig, nej, jag får som alla andra anpassa mig till tidtabellen.
(F.ö. rätt bra för de pendlare som vet att de inte kan komma upp i tid, de kan ju hävda - när de kommit fyra timmar sent till arbetet - att de visst var uppe i ottan och satt på tåget till Sthlm. eller var det nu är som man tar det redan tio i sju men pga. av att andra kom för sent så kunde tåget inte avgå.)
Nåja åter till politiken...Min slogan skulle således lyda "ingen lämnas bakom/ensam/efter etc."
Jag anser att vi alla kan åka tåg och komma till vår slutdestination i vår egen takt, i ett prisläge som passar oss (jag har inte råd att ta första klass medan Patron Persson nog inte heller skulle vilja fara land och rike runt med en commoner som jag i andra klass). Nå, om detta är Waldorf-eller Montesoriinspirerad politik vet jag inte, det för pedagogerna eller de mer förståndiga avgöra, men jag vill bara inte med alla andra (både för min och deras skull).
Och igen alla skall inte tvingas äta på McD lika lite som man kan kräva att alla skall äta oxfilé i tryffelsås, ostron och hummer allt detta nersköljt med den dyraste champagne på någon av stans fina salonger.
Andreas
Att du kallar mig fyrtioplussare, trots att jag är 38, kan jag leva med, men att du kallar mig liberal...?
Oförskämda jävlar, de här bloggarna.
Kom ner och sätt dig i leran, vän! När det slutar regna och leran torkar upp ska jag bygga en änterhake/värja av mitt paraply och svinga mig upp till toppen av berget.
Johan: Google är underbart i det att det gör oss allerstädes närvarande. "define: liberal"
Jag trodde just at Jon var lite finurlig och utgav sig för att vara 40-taggaren som har stil (eller i alla fall ser ut som skyltdockan utanför SAND på NK, rosa byxor, grön skjorta, lila flyga och ljusgul kavaj...det enda som skiljer är de halvsnygga glasögonen som ju skyltdockan inte har...och det brukar de ju inte ha utom möjligen modelhuvudena hos optikern).
Själv har jag ingen blogg och passar därför på att uttrycka mina åsikter på någon annans blogg samtidigt som jag gärna låtsas att någon vill läsa dem.
Nå, nu snart är det val
och jag
hoppas att varje liberal
tar tillfället i akt
och ger alliansen lite makt.
Sitter Göran, Lasse och Maria kvar
snart ingen något i plånboken har
allt via skatten gå
till välfärden för några få.
Såssen säger "Stolt men inte nöjd"
jag undrar bara vem som delardenna fröjd?
Jag i skola gick
men ack,
så lite lärdom jag fick;
inte kan jag dikta,
inte ett smack
och för det, nu i olidlighet,
jag för detta får plikta.
Snällismen skall bort och jobben skall vara privata
detta är de nya given
regeringen hata
och förhoppningsvis ger folket dem nobben medan Lind för sitt partis politik fick kniven...
Denna halta dikt hoppas jag är bevis nog för ett regeringsskifte, inte för att åsikterna i den är något att hänga upp sig på men snarare det att jag inte kan skriva poesi, inte ens den mest simpla. Detta har enl. mig inte att göra med bristande konstnärlighet (jo, möjligen de dåliga nödrimmen) men snarare min skrala grund- och gymnasieskoleutbildning. Jag har gått i skola i hela tolv år och under alla dessa år gladeligen (nåja) gått på svensklektionerna men endå har skolan inte lärt mig en av de mest grundläggande tingen inom litteraturen. Visst man skulle kunna hävda att jag är dum, men då borde rimligen ca. 90% av folket vara dummare och ja det vill väl ingen...utan jag hävdar att min brist är politiskt föranledd och om vi skulle ha en regering som verkligen bryr sig om kunskap så skulle vi i framtiden slippa sådana usla dikter, folk som gick i en riktig kunskapsskola skulle ha den mest grundläggande poetiken i ryggraden. Ett annat argument är just bristen på mina argument. Skulle vi ha en bra skola skulle den ha lärt mig att argumeneter sakligt och det kan jag inte...så med dessa två argument vill jag föra fram min åsikt om att vi behöver en ny regering.
A
Haha. Är du full, Adde?
Jag var väl det efteråt tror jag...
Skicka en kommentar